Intervju med The Knockouts
Den 12 februari så inledde The Knockouts sin turné här i Göteborg på Sticky Fingers. Jag var där och såg dem. De var mycket bra live och det syntes verkligen att de gillar stå på scen!
Jag fick möjligheten att träffa dem och deras manager, Coco Rosenfeld, på deras hotell dagen efter för en intervju.
Hur startades The Knockouts?
Började i högstadiet med att rista logotyper istället för att lyssna på lektionerna. Kom med en idé till ett ”Punkgäng” och startade bandet The Knockouts 1996 med inspiriation både av Punkrock och av Rockabillyn, särskilt the Stray Cats. 2004 blev trummisen utbytt och senare även basisten så idag består The Knockouts av Johan Frandsen (sång/gitarr), Ted Jergelind (trummor) och Ken Stone (kontrabas).
Hur skulle ni kort beskriva er musik?
Vår musik spretar åt lite olika håll, men vi brukar säga att vi är länken mellan the Stray Cats och Green Day. Många säger att vi är ”Punkrock”, men det handlar bara om att det är en bra låt. Vi får inspiration ifrån flera olika genres. Rockabilly-bandet Stray Cats visar framförallt på att göra starka låtar, vilket är nödvändigt. Det är musiken som är viktigast – inte vilken genre den tillhör.
Det är många olika band inom Rockabillyn som bara står med hårfönen och försöker se coola ut, men musiken kan vem som helst spela. Vi vill vara så säkra och spela så bra innan vi går ut och spelar att publiken skall tycka att inte vem som helst skall kunna framföra våra låtar.
Patrik: Jag tyckte det var lite synd att det var halvfullt igår på er spelning, men ni hade samtidigt mycket konkurrens den här kvällen med band på Sticky Top Floor, Djungeltrummanfest på Park Lane (kora bästa klubb 2009) och ettårspartyt för bokningsbolaget Halleluja.
Det spelar inte så stor roll hur mycket folk det är i publiken så länge som de är engagerade. Oavsett om det är flera hundra personer eller bara tio personer så gör vi alltid vårt bästa på scen!
Patrik: Det märktes att ni gillar att stå på scen och jag tyckte ni gjorde en riktigt bra spelning!
Ger man inte 100% skall man inte vara på scen. Vet många band som slutar bry sig om det är för få i publiken, men då tänker de inte på att det kan vara eller bli några engagerade fans. Om man alltid ser till att göra en bra spelning så kommer de som vara där, oavsett om det bara är tio personer, att prata om det och föra vidare det. Gör man en riktigt usel spelning så sprids det också – och det vill man ju inte.
Vilken är er mest minnesvärda spelning?
Måste ju säga West Coast Riot och när vi supportade Living End.
Sedan finns spelningarna i Tjeckien. Men det beror mest på omständigheterna att det kändes som att någon skulle behöva sova i bilen för att vakta grejerna…
West Coast Riot kändes bra för allt jobb och promotion man lagt ner. När man redan köpt biljett till WCR, så ringer dem från LiveNation och frågar ”Vill ni spela?”. Det har gett oss mycket att få ha spelat där. När vi spelade i Finland sist så hade många i publiken sett oss på WCR.
Hur gick det till när ni skaffade er manager, Coco Rosenfeld?
Vi har snubblat över varandra under en lång tid. Coco fixade ett gig åt oss och det utvecklades sen till att hon blev vår manager.
När man är driven vill man spela, istället för att vända papper. Nu jobbar vi ihop istället. Så vi (Coco Rosenfeld och Johan Frandsen) har bildat Diamond Prime Music tillsammans.
Vi är båda driftiga människor och vi kompletterar varandra. Nu slipper vi i bandet planera mm under reptiden och kan koncentrera oss på att spela istället. Diskussion, planering och pappersvändande gör Coco och jag (Johan) istället.
Vi startade DPM som företag också för att det ser bättre ut. DPM ser proffsigt ut och det blir enklare att nå fram, skaffa gig mm. Dessutom tycker jag att det är kul!
En kul grej var när vi skaffade Soundpollution som distributör. Vi har skickat mycket till deras chef och han har gillat det jag skickat, redan för 10 år sen ringde jag upp honom och ville att han skulle lyssna på vårt material.
Jag ringer och han säger ”skicka då”. Jag säger ”Nej, är du på kontoret imorgon?”.
Dagen efter går jag upp på kontoret och de säger att han är upptagen, men jag struntar i det och klampar in i hans möte och överlämnar skivan.
Han kommer aldrig att glömma galningen som stör mitt i mötet och lämnar över en skiva. Nu har vi dem som distributör.
Man måste jaga!
Genom DPM så har vi vårt egna boknings- och skivbolag. Vi behöver inte några andra och får behålla våra gager mm utan att någon annan tar procent av oss. Vi får behålla allt själva.
Hur jobbar ni med låtskrivandet?
Jobbar mycket på var sitt håll. Det blir mycket telefonsamtal med grund på gitarr & sång. Man får en idé, ringer, funkar det?
Sedan är man i replokalen för att fixa resten.
”Ta inte illa upp – men man skulle kunna spela det ni gör på bara piano, i dansbandsversioner eller i vilken stil som helst och det skulle funka ändå.”
- Håkan Persson på P3 Rock
Låtarna måste vara så starka i sig att de även fungerar med endast gitarr & sång. Vi fokuserar på låtarna istället för detaljer. När vi väl har en låt på gång tar det inte lång tid i replokalen att fixa till den.
Har ni jobb vid sidan av The Knockouts?
Johan och Coco kör det här på heltid. Har knappt tid för varken familj eller vänner. Det har blivit ett sätt att leva. Johan: ”Min hobby har blivit mitt jobb” och så har det varit länge. När jag tidigare fått frågan om jag vill ex följa med ut på en öl har jag hellre suttit hemma med min gitarr och skrivit låtar. Jag är likadan idag – det är mycket jobb…
Vad är era framtidsutsikter för The Knockouts?
Nu i februari-juni har vi runt 45 gig inbokade.
Vi skall släppa plattan i USA och förhoppningsvis även ha spelningar i USA. Det är dock ett stort projekt att åka till USA. Det är mycket som skall fixas.
Samtidigt finns det ett stort sug i USA och Tyskland, särskilt nu efter West Coast-spelningen.
Vi skall även släppa skivan i Japan. Förra plattan gick väldigt bra där.
Vill ni veta mer om The Knockouts?
Gå in på www.theknockouts.com eller www.myspace.com/theknockoutspunx
Här är en video med The Knockouts
The Knockouts – Rock This Town
/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting





