Hoppa över till innehåll

Sofia Talvik om Peace & Love… och Hultsfred.

2010 juli 5
Efter att ha jagat efter folk som skulle till Peace & Love och bett någon gästblogga om upplevelsen så passade jag på att fråga Sofia Talvik, när jag såg att hon skulle spela där. Hon var tillfrågad av mig att delta i BandMeeting Live! här i Göteborg i år, men kunde inte komma. Nu är jag väldigt glad över att jag fick henne att gästblogga här om Peace & Love och upplevelsen där utifrån en artist synvinkel.
/Patrik Strömberg, arrangör av BandMeeting Live!
——————————————————————————————————————————————————-
Årets Peace&Love har nästan präglats mest av att det var då vi fick reda på att Hultsfredsfestivalen gick i graven. Jag fick reda på det ca en timme innan det kom ut på deras hemsida.
”Hultsfred har konkat och ställs in” säger helt plötsligt en branschkollega rakt ut i luften där vi sitter på Galaxen och dricker öl som tagit en kvart att beställa i den nästintill tomma baren.
Allas iPhones åker direkt upp och ett frenetiskt googlande, smsande och ringande börjar. En halvtimme senare har ingen fått något svar från Hultsfredsarrangörerna och alla är överens om att inget svar är detsamma som en bekräftelse av att det är sant.

Ett glas vin får man unna sig när man ska spela på festival!

Själv har jag spelat två gånger på Hultan och det är ju en fantastisk festival, men jag är ändå inte förvånad över att den läggs ner nu … det känns som Hultan vuxit ifrån sina besökare, på ett inte helt idealt sätt.
Peace&Love är det däremot första gången jag spelar på i år. Det är faktiskt första gången som jag ens är i Borlänge. Jag kom in sent i bokningarna och spelar på lilla Peace&Love-caféet, men det passar bra just nu. Jag släpper min akustiska version av min nya platta och har planerat att göra alla spelningar små, intima och akustiska i sommar. Jag tycker att det är det bästa som finns att vara ute och spela med mitt band, men ibland är det så himla meckigt med rep och logistik när man är flera.

Peace & Love – giget

I det överhettade men ganska folktomma caféet sitter jag för första gången på väldigt länge helt ensam inför min publik. Nervositeten sprider sig i benen och jag är glad att jag sitter ner och inte står och spelar som jag brukar. När jag började spela live spelade jag alltid ensam. När jag skaffade mitt band gjorde det mig nervös att vara tvungen att ta hänsyn till en massa andra folk på scenen som också skulle lägga sig i mina låtar med sina instrument, men det var länge sedan och nu har de blivit min trygghet och mitt stöd och det är ovant att vara utan dem.
Rulle från Borlänge närradio kommer fram och frågar om jag har sameblod i mig. ”Det låter som du jojkar” säger han och härmar lite. Jag försöker säga nåt om Sophia Somajo men kommer inte på efternamnet så det faller platt. ”Sa jag att jag heter Rulle” säger han för 3e gången och hans sällskap säger till honom att han är långrandig. Rulle går nöjd ifrån konserten med min skiva i fickan. Jag hoppas att den når fram till deras redaktion.

Paneldiskussion om musikbranschen

Dagen efter samlas jag och nio andra musikbranschare på Stora Björn för att diskutera dagens musikbransch inför förväntansfulla musiker. Det är en intressant blandning människor både på scen och i publiken och jag lär mig ungefär lika mycket som jag lär ut. Det är kul och spännande, och jag är glad för att träffa alla de olika paneldebattörerna som Trigger och Fast Forward samlat ihop. Efter panelen drar vi vidare till Boomtown för att lyssna på demos som vår publik haft med. Det är nästan bara killar och det är i princip bara hårdrock, jag får lite ont i öronen av all volym och alla distade gitarrer. Trots det finns det mycket att säga, även för mig som varken lyssnar på eller spelar särskilt hård musik. Men var är tjejerna undrar jag, och önskar att i alla fall nån soloartist skulle dykt upp ibland demosarna som landar på vårt bord.
Hemresan är trött och lång och jag önskar jag hade kunnat stanna kvar under hela festivalen. Jag skulle velat ha sett Mew till exempel. Jag drömmer mig tillbaka till dagarna som tonåring på Hultsfred och undrar om magin jag kände då känns av alla tonåringar som drar runt på gatorna på Peace&Love.
Jag hoppas det.
Sofia Talvik
http://www.sofiatalvik.com
http://www.myspace.com/sofiatalvik
http://www.facebook.com/sofiatalvikmusic
http://www.twitter.com/sofiatalvik
Inga kommentarer än

Lämna en kommentar

OBS: Du kan använda basic XHTML i dina kommentarer. Din mejladress kommerl never bli publicerad om du inte väljer själv att skriva din i textfältet.

Följ den här kommentar feed via RSS