Hoppa över till innehåll

Förra årets GP Scen vinnare

2010 augusti 13

Jag bad Greta & The One Night Stands om en kommentar vad som hänt sedan de vann GP Scen förra året. Hugo blev så inspirerad att det blev ett helt inlägg istället. Kul!
Nu hoppas jag bara att jag kan lägga in det här korrekt från min iPhone.
/Patrik Strömberg
————————————————–

Ett år efter

Ett år har gått sedan vi i Greta & The One Night Stands vann GP Scen,
och som nästan alltid känns det som att ett år har gått väldigt fort.
Att vinna GP Scen kändes väldigt ärofyllt, inte minst med tanke på att
finalfältet kändes otroligt starkt och utgången oviss.
Innan och under finalen intalade vi oss själva att det inte skulle
göra särskilt mycket om vi inte vann. Att det var lugnt. Vilket det
med säkerhet också hade varit.
Det var först när vi vann och en tid därefter vi förstod vilken jäkla
flax det var att vi gick och vann den där tävlingen, eftersom det var
så mycket som hände och som vi upplevde som vi för allt i världen inte
hade velat vara utan.

När GP intervjuade mig i våras inför en artikel som skulle handla om
detta års tävling så sa jag att en av de största grejen som tävlingen
gav oss var en viss legitimitet som band. Mycket blev på riktigt, och
vi gick på många sätt ifrån det demostadie vi hade varit på innan.

När finalen just skulle avgöras och juryn skulle läsa upp vilka som
hade vunnit hade himlen strax innan öppnats och regnet fullkomligt
dröp ner. Av någon anledning hade vi fått för oss att vi inte skulle
vinna, och stod därför och huttrade en bit bakom scenen under ett
litet tak i våra korta korta kjolar och hörde inte ens juryns
motivering. Men Johan uppfattade att någon sa ”Greta & The One Night
Stands” och vi sprang till scenen och undrade om vi hade fått ett
tröstpris, typ tävlingens minst normativa klädsel eller något. Jag hör
mig själv fråga ”Vad händer?” och någon svarar ”Ni vann!” och sekunder
efter står vi på scenen med ett par blomsterkvastar och är rätt
omtumlade.
Särskilt mycket publik var det inte kvar, regnet hade sköljt bort de
flesta (även om det var någon bloggare som påstod att det var på grund
av att vinnarbandet var så jävla dåliga, men vi har valt att tro att
det var på grund av regnet). Segerintervju på scenen, reprisspelande
av vinnarlåten, radiointervju i Mix Megapol direktsänt från trappan
ner från scenen, tidningsintervju och sen ryckte GP-TV i oss för
ytterligare en intervju.
Jag vill kanske inte kalla det legitimitet, men visst var det coolt
att känna sig som en som journalisterna sliter i, om än bara för en
stund. Strax efter var glamouren borta där vi stod på
spårvagnshållplatsen på Järntorget, sjöblöta med ett ton lika sjöblöt
packning, väntande på en vagn som aldrig ville komma.
Men någonstans därinne i bröstet var det ändå något som värmde väldigt fint.

Den största delen av förstapriset var de tre dagarna i Svenska
Grammofonstudion, som snarare blev en röra av halvdagar fram och
tillbaka. Det första vi gjorde på låten var att spela in leadsången,
eftersom vår sångerska Hanna skulle ta sitt pick och pack och dra till
Asien bara några veckor efter finalen. Knappast ett vanligt förfarande
vid inspelningar. Men det gick bra. Jag och Johan kom senare och
spelade in resten av låten.
Jag vet inte vad jag ska säga om inspelningarna, utan att bli alltför
långrandig med en miljon detaljer och dylikt. Jag kan mest säga att
det var en fullständig fröjd att vara i lokalerna, med den underbara
Hans Olsson Brookes som spelade in oss.
Vi fick se vår lilla låt som ursprungligen var inspelad i en liten
enrummare, med en mikrofon fastsatt i en whiskeykartong, stående på
ett fruktansvärt ostämt piano, förvandlas till ett ljudlandskap vi
inte varit i närheten av att åstadkomma själva. Låten blev liksom så
lik, men ändå något helt annat.

Lanseringen av låten, genom Skiva Promotion var lite förvirrande för
oss, och vi kände väl att vi hade ganska lite kontroll över det hela.
De skickade ut låten till säkert samtliga radiostationer, och vi fick
en del rotation, framförallt på olika studentradiostationer, men även
på viss lokalradio. Det roligaste med det var nästan att höra med
vilken svårighet många uttalade vårt namn. Visst är Greta & The One
Night Stands inte tidernas kortaste bandnamn, men så himla svårt är
det väl ändå inte att säga? Vi fick i alla fall höra ett otal
uttalsvarianter på namnet, klart spännande var det.
Vad vi kanske hade önskat med själva lanseringen var kanske en mer
rejäl funderare om vad vi faktiskt ville åstadkomma med lanseringen.
Ett möte där man pratade igenom olika möjligheter och strategier. Nu
blev det en bred lansering till samtlig radio. Kanske hade det varit
en idé att göra en smalare, mer riktad lansering mot något som vi
trodde på.

Det häftigaste som hände under året var nog dock när vi googlade lite
förstrött på vårt bandnamn i jakt på någon ny bloggare eller dylikt
som hade upptäckt oss. Då upptäcker vi att ”Hearts & Bones” har blivit
spelad på en podcast i USA. Vi efterforskar lite och det visar sig att
det är en man som kallar sig Oedipus, som det visade sig tidigare hade
varit chef för en radiokanal i USA i trettio år, radiokanalen som var
den första i USA som spelade punk, och som hade varit med och brejka
artister som U2 och BLABLABLA.
Nu hade han startat en hemsida med postcasts, och i hans absolut
första podcast i januari så avslutade han sändningen med Greta & The
One Night Stands och låten ”Hearts & Bones”.
Det visade sig, när vi mejlade honom, att i och med lanseringen av
singeln så hade den hamnat på ett digitalt nätverk av låtar, som den
här mannen då spenderade dagarna med att lyssna sig igenom på jakt
efter ny musik. Och då hade han fastnat för oss.
Men det coolaste med det hela var nog inte att ha blivit spelade i
USA, eller att det inte var någon finnig grabb i någon källare, utan
en radioman med 30 år i branschen, utan det coolaste var nog helt
enkelt att höra sitt bandnamn bli uppläst med amerikansk accent.

Det glömmer jag aldrig.

På lördag kommer vi tillbaka till Järntorget för att spela vinnarlåten
och en låt till, som heter ”The Year and Months”. Den senare är något
exempel på vilket håll Greta & The One Night Stands nog kommer att ta
sig i framtiden. Lite komplexare och kanske mindre direkt, men med
förhoppning om att man som lyssnare ska bli belönad om man bara tar
sig in i den världen.
Vi hoppas ni kommer tycka om den, vi ser fram emot att komma och spela.

Vi ses!
/Hugo
Greta & The One Night Stands

Lämna en kommentar

OBS: Du kan använda basic XHTML i dina kommentarer. Din mejladress kommerl never bli publicerad om du inte väljer själv att skriva din i textfältet.

Följ den här kommentar feed via RSS