/Patrik Strömberg, Musikpimp och arrangör av BandMeeting Live!

—————————————————————————————————————————————————

Det svåraste när jag står backstage med min gitarr och är 2 minuter från att gå på scen är att förstå hur jag hamnade här. Hjärtat är på väg att dunka igenom skjortan och det distar nästan i öronen på grund av ljudnivån hos 10 tusen förväntansfulla fans.
Den 13 juni får vi i bandet ett samtal från Nordisk Film. Drygt en vecka senare befinner vi oss i Stockholm och ska precis gå på scen som första akt. Vi ska spela på Hovet.

Vi i bandet hade gemensamt bestämt oss för att ha en lugn sommar med få, om ens några spelningar. Under ett års tid hade vi fokuserat på att skriva och spela in nytt material, giga och försöka skapa kontakter med andra medmusiker och vi kände alla att vi kunde unna oss en liten paus. Ingen av oss hade kunnat föreställa oss att vi skulle få åka upp till vår huvudstad och göra en drömspelning på sådan här kort varsel. När vi fick samtalet om att Nordisk Film skulle hålla ett promotion-event för den kommande Twilight-filmen och undrade om vi inte bara ville uppträda utan även öppna kvällen så fanns det bara ett svar.

Självklart.

Bakgrunden till detta var att Alexander, Linnéa och jag själv var i Stockholm förra hösten och gjorde ett akustiskt gig i samband med premiären för den andra filmen i serien, och dom var uppenbarligen tillräckligt nöjda för att vilja ha upp oss ytterligare en gång.
I och med att detta kom med sådan kort varsel så stod vi med två stora problem;
Vi hade nyligen blivit av med vår replokal och vår bassist, Anton, var ute och bilade genom Europa och skulle inte komma hem på ytterligare 6 veckor. Vi fick lite panik när det började närma sig spelningen och vi varken hade ordnat en replokal eller en stand-in bassist, och vi visste inte riktigt hur vi skulle lösa situationen.

Till slut fick vi lånat en lokal av våra vänner i Foobar och 4 dagar innan spelningen så fick vi reda på att Anton hade startat en fond via sin blog och med hjälp utav den skulle han lyckas att ta sig hem. Vi hämtade han på Landvetter flygplats lördag kväll den 19 Juni och efter många om och men så befann sig hela bandet samlade i en replokal, 2 dagar innan spelningen.

Härifrån gick allting väldigt fort. Det blev bestämt att alla band skulle spela 2 låtar på eventet, en egen och en cover från något utav de 3 filmernas soundtrack. Vi skulle öppna med Lykke Li´s ”Possibilitys”.
Tåget avgick från Göteborgs station 06;00 på måndag morgon, och soundcheck skulle hållas på Hovet mellan 10-12. Väl i Stockholm tar vi en taxi direkt från stationen och är framme en liten stund senare. Scenbygget är i full gång och det var en märklig känsla att vara en del i ett sådant här stort projekt. Vi får en egen louge som bara vi har tillträde till med förfriskningar och annat som skall göra det så bekvämt för oss som möjligt. Det är först nu jag börjar förstå att det är mindre än 6 timmar tills vi ska stå på scen och nervositeten som hittils hållit sig borta sätter in.

Spelningen

Hela dagen blixtrar förbi med resan upp, ett utdraget soundcheck, fram och tillbaka till hotellet och middag i greenroom med de andra artisterna. Jag minns hur vi alla satt med våra tallrikar framför oss och tittade på varandra, och ingen kunde äta. Ljudnivån ökar i takt med att Hovet fylls av människor som alla skriker när klockan börjar närma sig 6 och eventet officiellt ska börja. Vi tar alla på oss våra respektiva instrument, och ställer oss precis bakom scenen medans vi får instruktioner om vad som kommer att ske och i vilken ordning. Människor med olika ansvarsområden springer överallt och alla är nervösa när vi räknar ner de sista minutrarna innan det är dags.
Och sen går vi på.

Det var en av de häftigaste upplevelserna i våra liv och det kändes helt naturligt att gå upp och spela på en sådan här stor scen inför så många människor. – Not Without Grace

Vi öppnar med vår egna tolkning utav Lykke Li´s låt och när Linnéa sjunger de första orden så fullkomligt exploderar Hovet och responen är enorm. Resten är lite av ett suddigt minne för mig. Känslan att gå från spelningar på lokala klubbar här i Göteborg till att stå inför 10 tusen skrikande människor är svår att beskriva. Jag minns att jag stod vid ena sidan på den stora scenen och lyfte blicken ut över publikhavet och bara såg lysen överallt och jag tänkte att det här är något som alla musiker borde få uppleva. Och nervositeten släppte i samma sekund som jag slog an första tonen på gitarren. När vi sedan samlades i vår lounge direkt efter, svettiga och omtumlade så kunde vi alla enas om 2 saker. Det var en av de häftigaste upplevelserna i våra liv och det kändes helt naturligt att gå upp och spela på en sådan här stor scen inför så många människor, som att vår musik gjorde sig bättre på en störra arena.

Not Without Grace på röda mattan (Bild:Yessica Thor)

Kvällen tog dock inte slut här, utan vi blev tagna med upp till röda mattan för att fotograferas, vilket var något ovant men roligt. Sedan följde intervjuer med bland annat Life in the city som även filmade hela eventet. Här började en folkmassa samlas när människor som gick ut från Hovet såg att ett kamera-team fanns på plats, och vi fick avsluta med att skriva autografer och ta kort med fans i nästan en hel timme, vilket nästan kändes konstigare än själva spelningen. Att folk visste vilka vi var och kände igen våra låtar förstärkte bara känslan av ödmjukhet inför hela den
smått overkliga upplevelsen.

(Se intervjun här. Tack www.lifeinthecity.com /Patrik Strömberg)

Jag vet inte hur många gånger jag kollat igenom klipp från spelningen sedan jag kom hem och gått igenom allting i mitt huvud om och om igen. Det har definitivt gett mersmak och vi kommer att jobba hårt framöver för att försöka ta oss till en sådan scen igen, och det ska vi. Att jag fick inviga min nyinköpta Stratocaster på ett sådant ställe, och inför en sådan publik, är bara en bonus.

Christoffer Franzén
Not Without Grace

Mer info om Not Without Grace:

Kontaktas på info(a)notwithoutgrace.com

http://www.myspace.com/notwithoutgrace

twitter.com/nwgmusic

http://www.facebook.com/notwithoutgrace?ref=ts

Se deras framträdande på Hovet här:

Vi håller oss mer på en extremt kort beskrivning av musik och landar väl någonstans vad Pär kallar för att hålla en viss ”Mystik” (om man är riktigt snäll…).

Formed in 2007 with no ambition to sound like anyone in particular. Everything we ever liked, we suppose, has gone into the making of these songs, from lounge jazz to the AC/DC to 90s indie, 70s rock/pop and even the blues. The songs found here hopefully reflect that variety of influences. Enjoy, and find your own parallels, but don’t necessarily expect us to sound like them…

Vi har även en slogan som vi använder då och då:

Det slumpmässiga mötet mellan Norah Jones och Angus Young på en svårt nedgången cocktailbar.

Det här är alldeles för dåligt. Har en längre historiebeskrivning här på BandMeeting under ”om BandMeeting”, men det krävs något mer för att göra det spännande. Vet inte vad ännu, men det är något jag får diskutera med resten av bandmedlemmarna.

Det jag funderar på är hur lång en bio skall vara och hur du skall göra med att både skriva på engelska och svenska?

Att inte skriva för mycket

Jag tycker inte texten skall vara för lång – om det inte är på ens blogg/hemsida för då kan du ha en särskild ”bio”-flik.

Det kan bli lite väl mycket text på ex Myspace eller Facebook om man skall använda båda språken. Frågan är då vilket språk vi skall välja?

Våra spelningar har vi ju här (ännu så länge) i Sverige, men det finns ju samtidigt några fans ute i världen som då & då går in och lyssnar på våra låtar på ex Myspace, Reverbnation.

Är det då vettigt att ex bara skriva Bio på engelska? Eller skall vi skriva på olika språk på olika plattformar? På Facebook har vi ex bara svenska fans (nej de är inte så många ännu, men ändå….) Skulle ju kunna tänka skriva på svenska på Facebook och engelska på Myspace?

Eller är det så att vi skall försöka hålla en kort bio på båda språken och sedan använda en längre bio på vår blogg/hemsida?

Jag är faktiskt osäker på vilket sätt är bäst – kort bio på båda språken eller en längre bio på ett utav språken?

Vad tycker ni andra?

Hur har ni gjort med era bios?

/Patrik Strömberg, arrangör av BandMeeting Live!

——————————————————————————————————————————————————–

En liten annorlunda musiktävling för er artister som vill visa eran kreativa sida.

Bamboo heter produkten som behöver hjälp att hitta Musik till den reklamfilm som redan är klar.

Du kanske redan har någon passande låt på lager för just detta ändamål.

Det kan vara ett musikstycke med sång eller bara instrumentalt.

Bara fantasin kan sätta gränser, men givetvis är det bra om det passar och återspeglar produkten.

Tävlingen är öppen för alla Musikstilar.

Detta är en tävling som du inte behöver antasta dina fans med att rösta på dig.

I vart fall inte i första skedet.

Wacon är företaget som anordnar tävlingen och de tar fram ritplattor för grafiska formgivare, illustratörer, digitala konstnärer mm

Bamboo är en ritplatta som ersätter Musen till datorn.

Och den styrs med fingrarna.

Vinsten är Musikprodukter för 10 000 Euro på Music Stores onlinebutik. Och givetvis äran att ha med sin Musik med i reklamfilmen.

En jury kommer först att välja ut de bästa bidragen som sedan går vidare till den internationella omröstningen där de Europeiska Myspace användarna röstar fram de 3 bästa bidragen. Därefter väljer Juryn ut en vinnare från de 3 Finalisterna.

Juryn består av 5 st personer varav Björn Olsberg från Sverige är en av dem.

Björn är grundare och chefredktör för Musiktidningen STUDIO.

Övriga i Juryn är:

Alan Bransch UK

Christophe Pelletier  Frankrike

D-Flame  Tyskland

Heike Senteck  Från Wacom

För mer information och att lägga upp sitt verk i Tävlingen kan du gå in på

www.myspace.com/soundofbamboo

Sista datum för att medverka är den 9 maj 2010.

Lycka Till !!

Mikael Larsson

/Patrik Strömberg, arrangör av BandMeeting

———————————————————————————————————————————————————

När Patrik kontaktade mig och undrade om jag kunde gästblogga om hur man som artist kan använda Myspace så tänkte jag att det går snabbt. Helt enkelt en enda kort mening. ”Låt bli!”

Fast så enkelt som ”Låt bli!” är det nog inte. Visst, Myspace har stora brister. Det är fult som stryk och det spammas enormt. Men det finns möjligheter också, för den gör på rätt sätt. Dessutom förväntas det, framför allt bland bloggare och podcastare i USA och England, att man har en Myspace sida och det är ofta den de länkar till istället för t.ex. hemsidan.

Så istället för att titta på alla brister (för att det är för enkelt och tråkigt) så här följer några handfasta råd att göra livet på Myspace lite mer konstruktivt.

-       Försök hålla din design enkel, tydlig och läsbar. Undvik stökiga bakgrunder och färgkombinationer som gör texten svår att läsa. Lägg inte till en massa extra flashapplikationer och alla dina videos. Det tar lång tid att ladda och gör det svårt för lyssnare och läsare att hitta. Välj istället ut det som är mest relevant just nu och byt ofta istället. Det gör din sida mer tillgänglig och intressant. På Myspace gäller ”Less is more” för designen.

-       Förstå att Myspace fungerar på olika sätt i olika kulturer och områden. I Sverige är det ganska få vanliga lyssnare och fans som är med och istället många artister och band. I andra länder, framför allt USA, är Myspace ett bredare socialt media med fler lyssnare och fan som är aktiva.
Använd därför Myspace i Sverige mer för att knyta kontakt och bygga nätverk med andra musiker och artister och Myspace i utlandet för att mer fånga upp fans och lyssnare.

-       Myspace är i grund och botten (trots all urvattning och spam) ett socialt media och samma regler gäller där som på andra stället som Facebook, bloggar och Twitter. För att få någonting så måste du först ge någonting.
Det är lätt att lägga till nya vänner, men de vännerna har sällan något värde om du inte tar dig tiden att bygga relationer till dem. Myspace är ingen genväg, ska du bygga en trogen fanbase på Myspace så tar det lika mycket tid som någon annanstans.

-       Undvik vän-racet. Det är kanske kul att ha 100 000 Myspace vänner, men betyder just att de är många någonting? Det tar en massa tid att jaga vänner och det är frågan om det är värt den tiden. Om 1 av 1000 av dina 100 000 vänner köper din nya skiva så innebär det 100 sålda skivor. Troligtvis många timmars arbete för varje sålt ex.
Lägg den istället på att utveckla de vänner du har eller på något annat utanför Myspace som ger mer tillbaka.

-       Myspace är inte istället för din hemsida, det är ett komplement till den. För det första upplevs en egen hemsida under en egen domän som mer seriöst, mer professionelt. För det andra är det, trots att Myspace är ett socialt media, svårt för lyssnare som inte är medlemmar på Myspace att kommunicera med dig. De kan lyssna men inte lämna kommentarer eller meddelanden. Med Myspace som hemsida stänger du den störta delen av Internet från att komma i kontakt med dig. Samma sak gäller för t.ex Facebook och andra sajter som kräver medlemskap.

Det var några korta råd sprungna ur mina erfaranheter. De tillsammans med en dos vanligt sunt förnuft gör att du förhoppningsvis kan få ut lite mer av din Myspace sida.
Och kommentera gärna och du har liknande eller motsatta tankar. Jag svarar självklart på alla seriösa kommentarer.

- Lasse Thomasson

För ett tag sedan träffade jag Hans Selander (aka A&R Hasse) som är frilansande A&R på Record Union. Vi pratade om intresse för musik, Record Union och hur det är att vara frilansande A&R.

Hur fick du kontakt med Record Union?

De kontaktade mig och jag kollade upp Record Union innan jag bestämde mig.

Varför tog Record Union kontakt just med dig?

Fredrik Holmberg från Record Union svarar på detta:

Well, we were souting around myspace for music enthusiasts and people we thought would understand and appreciate what Record Union were all about. At this point the A&R network was very small and we needed good representatives who fit the profile. For this reason we took contact with Hasse, and our hopes were confirmed.

Our criteria were: music addicts, online savy, understand the music biz and what independent means, experienced within music on (preferably played in a band and some point), understood the possibilities Record Union presented, understood the Record Union values, had contact with bands. Most important: a genuine love for music and respect for musicians.
From what i recall, Hasse met most of these criteria, especially when we opened dialogue with him. We are also glad that Hasse asked so many questions about us and the service, because it showed he took it seriously.

Vad är din bakgrund?

Jag var basist i punkbandet Rabies 1980-1985 och varit intresserad av musik i hela mitt liv.

Jag är en samlare i grunden och har köpt mängder med skivor, men det är inte ”bara” skivor som jag samlar utan det är mer att jag ”samlar på artister”. I min umgängeskrets var det högstatus att hitta nya osignade artister innan dem slog igenom.

Jag har spenderat mycket tid på Bengans, Skivhugget och Pet Sound, som hade en mycket bra importavdelning.

När jag bildade familj kom jag ifrån det här en hel del, men när barnen blev äldre fick jag mer tid och började söka igen. Kollade vilka av polarna som fortfarande spelade och började söka på Internet efter ny musik.

Myspace var en perfekt plattform för mig att hitta ny musik. Innan Myspace så var jag mycket inne på Musik Forum i olika delar av världen för att hitta ny musik. Där fick jag tips om ny musik och man delade med sig av sina upptäckter. Det kändes som en vinnare där man fick en ständig ström av ny musik. Myspace gjorde bara det här enklare att nå hela världen.

Vad gör dig till en bra A&R?

Mitt stora intresse & engagemang, mitt kontaktnät, kan ge kritik och samtidigt ha en öppenhet.

Vad förväntar du dig av banden och vad kan de förvänta sig av dig?

Om banden själv visar intresse och är beredda att göra det som krävs – då kommer de att få ut mer av mig. Det gäller att jobba ihop. Jag kommer aldrig att bli en ”curlande” A&R.

Jag har inga förväntningar på banden, men förhoppningar om att de skall lyckas. Jag tycker det är synd om de band som gör bra musik, men inte förvaltar det. De som inte anstränger sig själva kommer jag heller inte göra något för. De som engagerar sig jobbar jag mer för och ser till att de blir omtalade i de kanaler som jag använder mig av. Det gäller att ta vara på det som ges och jag har bara det jag kan erbjuda.

Det är många som tror att jag är anställd av Record Union och ställer en massa frågor om Record Union till mig, men jag är en frilansande A&R och inte anställd. Jag har däremot byggt upp ett bra samarbete med Record Union. Det är ett nytt bolag som startade förra året, som nog kan bli riktigt framgångsrikt. – Hans Selander, frilansande A&R

Just nu har jag ett mycket modernt band som är intresserat – Slice the cake. Ett band som träffats på ett Metal-Forum där de med samma musiksmak bestämde sig för att skapa musik ihop. Medlemmarna bor i England, Australien och Sverige och har tack vare Internet på ett relativt enkelt sätt nu spelat in och alldeles nyligen släppt sin debut-EP Cleansed.

Vilka kanaler är det du använder dig av för att marknadsföra de band/artister som är kopplade till dig?

Just nu använder jag mig i första hand av min A&R-sida på Facebook där jag promotar banden och lägger upp information och länkar de (och andra) kan ha nytta av. För övrigt så har jag sidor på MySpace, Twitter, LastFM, Deezer, iLike, ShareMyPlaylists, People’s Music Store (där jag har fyra separata webbutiker där man kan köpa bandens releaser), SkyRock, ReverbNation. Jag är mer eller mindre aktiv på alla, men försöker i första hand läsa på allt jag hittar om olika strategier för hur man använder Sociala Medier på bästa sätt.

Record Union har precis signat med Norska WiMP som kommer att konkurrera med Spotify, jag har ännu ingen invite där ännu men så fort jag kommer in så ska jag se hur jag ska änvända den. Sen har jag ju Spellistor på både Spotify och Deezer som jag hela tiden uppdaterar med nya releaser allt eftersom de dyker upp. Försöker även få tag på någon i USA som kan hjälpa mig med liknande spellistor även på Lala som enbart är tillgänglig för den amerikanska marknaden.

Hur tjänar du pengar som frilansande A&R?

Går det bra för bandet så tjänar jag pengar. Ju mer jag kämpar desto mer pengar kan jag tjäna. Andelen av förtjänsten fördelas så att 85% går direkt till bandet de resterande 15% går till Record Union. Jag får pengar av den andel som går till Record Union.

Om vi tar iTunes som ett exempel. De tar väl 50% av försäljningen. Av de resterande 50% tar bandet 85% och Record Union får 15% varav jag får en viss del utav Record Union.

För att lyckas som frilansande A&R inom Record Union ser jag samarbetet i tre enheter – jag själv, banden och Record Union.

Record Unions uppgift är – att rätt samarbetspartners och utveckla tjänster etc. De kämpar för att jobba med sitt varumärke och däri lyfta fram band och A&Rs då och då.

Min uppgift är – att få ut mina artister/band och hjälpa dem att lyckas, samt att lyfta fram Record Union.

Artisten/Bandens uppgift är – att lyfta fram mig och Record Union. Tyvärr funkar det inte riktigt så.  De kan med enkla medel lyfta fram mig och Record Union, om de hade velat synas mer. Idag har vi hamnat mycket i ett ”curlingsamhälle”. Många av de nya banden är inte vana vid att engagera sig utan vill att någon annan skall göra det åt dem utan att de ger något tillbaka.

Vad är roligast med att vara A&R?

Äntligen har jag fått ett verktyg och möjlighet att hjälpa dem som jag fått kontakt med via Myspace. Det är roligt att lyfta fram och hjälpa nya musiker.

Vill du få kontakt med Hans Selander så hittar du honom här: https://www.recordunion.com/Profile/24

Läs även ”Record Union din väg till musikrymden”

/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting

Oftast uppmanas det att du skall få dina fans att rösta på dig. Om du ständigt hakar på dylika tävlingar riskerar du förlora dina fans eftersom det mesta du skickar ut är ”rösta på mig” istället för ”se mig live”, ”lyssna på den här nya låten”. Sedan är det förstås ett väldigt fokus på vad du knn vinna i dessa tävlingar och sällan på vad du får bara för din medverkan – alltså vad får du ut av det som förlorare…

Den senaste månaden har jag följt två stycken tävlingar – Metro On Stage och Ubetoos sommarhit. Vad får du som förlorare ut av det?

Metro On Stage

Metro On Stage – tävlingen pågår fortfarande. Av de över 2 000 bidrag så har nu 11 låtar valts ut av en jury där sedan et är upp till lyssnarna/fansen att rösta fram vinnaren.

Det har varit si och så med hur relgerna har varit, som ni säkert läst här på bloggen. Jag fick en ansvarig från Metro att besvara mina frågor särskilt vad gällde röstningen.

Det stod tydligt i reglerna att det var en jury som valde ut finalisterna men under tiden kunde du ”betygsätta” låtarna. Ett tag stod det ”betygsättning på antal RÖSTER”, men jag fick Metro On Stage att ändra detta till ”Betygsättning på antal betygsättare”.

Se diskussionen och mitt blogginlägg här: http://www.bandmeeting.se/2010/03/metro-on-stage/

Trots det, missade de flesta av deltagarna att betygsättningen/röstningen innan final inte hade någon som helst betydelse. Många upplevde också att flertalet dumpade betygsättningen med att sätta ettor på alla andras bidrag. En vanlig företeelse i sådana här sammanhang som är tråkig, men sällan relevant.

Det intressanta med den här tävlingen är dock vad får alla ni ut av (inklusive mitt eget band) att ha medverkat i den här tävlingen, men inte gått vidare till final.

Kort sagt – INGENTING. Metro On Stage låter våra artistsidor ligga kvar i en månad och uppmanar oss till att vi fortfarande kan dra dit lyssnare, men till vilken nytta? Dra hellre dina nya lyssnare/fans till den artistsida du använder dig av mest för att kommunicera med dina fans.

Ubetoos sommarhit

Tävlingens upplägg var att hitta ”årets sommarplåga” med en vinst på att få en musikvideo och din låt distribuerad genom Warner MusiC och promotad av Neonberger Music och Ubetoo.

Ubetoo och Neonberger Music valde ut de bidrag som gick vidare till semifinal och sedan var det upp till lyssnarna vilka som gick till final.

De 9 bidrag med flest SMS-röster samt 1 bidrag med flest lyssningar (här räknas även från Ubetoos externa spelare, mer info om den finns här.).

Vinnaren i finalen utsågs av en jury bestående utav Anna-Clara Blixt Modin (Ubetoo), Marcus Neonberger (Neonberger Music) och Mattias Wachtmeister (Warner Music) och det blev TWICE med ”Sommar i Sverige” som består av de unga tjejerna Malin (17 år) och Elin (16 år). Med över 1300 röster och 4 466 unika spelningar via Ubetoos interna/externa spelare.

Vad fick då förlorarna i den här tävlingen? Ja, eftersom du får ersättning av varje unik spelning (precis som på Spotify) vare sig du använder dig av Ubetoos interna eller externa spelare så fanns det en anledning till att dra fans/lyssnare dit. Då du alltid har din artistsida kvar då fokus inte ligger på tävlingar hos Ubetoo utan en streamingtjänst för osignade artister (läs mer här) så finns ALLTID en anledning till att dra dit dina fans och inte bara för en tillfällig tävling. Visserligen är det en avvägning du måste göra – hur många artistsidor kan jag ha utan att mina fans blir alltför splittrade? Det är dock en helt annan diskussion…

Ubetoo delar dessutom annonsintäkterna de får med de artister som registrerat sig på Ubetoo – inte något du blir rik på, men det är i alla fall en bra inställning.

Idol 2010

Idag sätter Idol 2010 igång med audition här i Göteborg. En mängd hoppfulla sångare/sångerskor/artister kommer att samlas där med en dröm om att ”lyckas”. Med tanke på att det kanske är 1 ibland 2 per år som lyckas göra något med sitt ”Idolskap” och ännu färre som lyckas komma ur oket av ”Idol” och bli en riktig artist så är det många drömmar som kommer att gå i kras. Särskilt när de möter juryn.

Jag kan hålla med om att det vara bra att någon säger sanningen till en del av dem som ställer upp och juryn får lyssna på en mängd bidrag som är rätt… usla… så jag kan till viss del förstå den frustration som uryn kan uttrycka. Hur är det med den här tävlingens vinnare och förlorare då? Med tanke på det avtal som de medverkande får skriva på när de registrerar sig när de kommer fram till audition så kan man ju undra om inte vinnarna är dem… som inte kommer med. Självfallet kommer den som vinner och ev tvåan få en möjlighet att göra ett avstamp till musikbranschen, men det är inte förrän de har släppt Idol och blivit fria från det kontraktet som det verkligen kan hända något.

Om man tittar på de villkor som de först får skriva på bara för att komma med i audition (finns att läsa här) så är det väl två saker som jag tycker ser mycket illa ut.

1. Sådant material som jag själv eller tillsammans med de andra medverkande under produktionsperioden skapar, dvs text, musik, bilder eller annat, är Meters egendom såväl vad avser det fysiska resultatet som därtill hörande immateriella rättigheter. Meter har rätt att fritt använda och disponera över nämnda rättigheter, t ex genom vidareöverlåtelse, ändring eller bearbetning, på så sätt som Meter önskar.

2. Jag är införstådd med att ingen ersättning kommer att utgå för denna medverkan eller för Meters eller annans nyttjande enligt ovan.

Med andra ord allt du producerar som artist under din Idolperiod ägs av någon annan. Du får heller ingen ersättning för ditt deltagande.

Tror ni att Idoljuryn har samma sorts kontrakt?

Slutligen

Fundera länge och väl vad ni får ut av ett deltagande i en tävling! Stirra er inte blinda på vad vinsten kan vara utan på vad ni får ut enbart av ett deltagande – får ni extra uppmärksamhet, möjlighet till att hitta nya fans eller kommer det bara ta dyrbar tid av er som ni kan lägga på annat som att leta nya gig? Varför inte sätta sig i replokalen/framför datorn och göra en ny låt istället…;)

/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting

De av er som följer mig på Twitter och Facebook vet säkert att jag var i radiohuset i Göteborg igår tillsammans med sångerskan Lotta Klemensson från mitt band Red Boulevard Room.

Vi blev intervjuade inför sändningen av vår konsert från förra året på Eddie Wheeler Late Night Club (Klubbställe på Henriksbergs Puben i Göteborg). Konserten tillsammans med vår intervju kommer att sändas i P4 Live ons den 31 mars kl12.33 – 13.00. (Kommer även finnas tillgänglig på www.sr.se under en månad efter sändning.)

Det känns speciellt både att bli intervjuad och bli inspelad i radio vid en livespelning. Särskilt livespelning var en underlig, men spännande känsla. Kändes lite dubbelt att få respons från en publik samtidigt som man blir inspelad. Jag tror att ni som upplevt det vet vad jag menar…

Sedan var det väldigt skönt att bli intervjuad efteråt istället för i samband med spelningen. Känner sig mer fokuserad på vad man säger då istället för att ha tankarna kring spelningen, även om jag var lite nervös ändå.:)

En annan oetablerad artist som är aktuell för radiospelning + intervju är Madeleine Ericson som har varit en flitig besökare av BandMeeting Live! Hon blir intervjuad och framför två låtar i Radio Plus 90,7. Det kommer att sändas idag, 25/3 kl11-12 och den 27-28/3 kl21-22 samt 29/3 kl.11-12.  Den som redan blir nyfiken kan gå in och höra på www.myspace.com/madeleinefolkrock

Tips: läs även Sandra Michelssons gästbloggande om Studentradion K103 http://www.bandmeeting.se/2010/01/studentradion-en-plattform-for-alla-att-fa-ut-sin-musik/

Är ni fler oetablerade artister/band som hörs i de olika radiokanalerna så tipsa mig gärna!

Massutskick eller inte?

När jag ändå är inne på massmedier så kommer jag osökt in på massutskick…

Så här i tider med tävlingar mm och ”Rösta på mig”-utskick så tycker jag att ni verkligen skall läsa Pär Berglunds blogginlägg på Blindmen om just massutskick, som många använder sig av särskilt på Myspace.

Där står många tänkvärda tips och funderingar på hur många du verkligen når och vad det kan få för effekter.

http://blindmen.se/blog/2010/03/massutskick-eller-inte/

Kopierat och klart, opersonligt och det går ofta direkt i papperskorgen och vid upprepade tillfällen innebär det förlorade potentiella relationer.

- Pär Berglund

/Patrik Strömberg, Musikpimp och arrangör av the BandMeeting

Tävlingen görs i ett samarbete mellan Metro, Universal, Songbox, Swebus och Apple Premium Reseller.

Du måste vara minst 18 år eller 16 år med målsmans godkännande. Bosatt i Sverige och ha en giltig e-postadress.

Varje deltagare får max skicka in 1 bidrag.

Läs mer ingående om villkoren här: http://www.metroonstage.com/villkor

Senast nu på Lördag den 28 Mars skall bidragen ha registrerats!

Av alla bidrag som skickas in tas 10 stycken finalister ut av en jury bestående:

Jacob Schulze, låtskrivare och producent, Location Songs
Christer Modig, programchef MTG radio
Peo Berghagen, A&R Universal Music
Nicolas Johansson, A&R Universal Music
Anders Korpi, A&R Universal Music Publishing
Peter Lindholm, reporter Metro
Robert Howing, Apple
Ingmari Pagenkemper, Entertainment Manager Berns Salonger
Linda Sundblad, artist
Danny Saucedo, artist
Maskinen, artist

Därefter får läsarna och rösta på sin favorit och dem tillsammans med juryn tar sedan fram en vinnare.

Det som jag inte riktigt förstår är att man redan kan rösta, eller i vilket fall betygsätta låtar.

Om detta har någon betydelse eller ej för uttagningen är lite oklart…

Ni kan själva se hur det ser ut om ni går in och tittar på mitt bands sida: http://www.metroonstage.com/artist/red-boulevard-room

Vad är det då man kan vinna?

Bl a ett artistkontrakt med Universal för en digital singel samt att de har optionsrätt på kommande album.

Vinnaren samt Top 3 ska vara fritt tillgängliga för konserter eller andra produktioner som görs i samband med eller arrangeras av MOS under 2010. MOS har även rätten att publicera vinnarna på sin webbsida samt därifrån ställa artisterna till förfogande för massmedia och sponsorer vid tillkännagivandet av tävlingsresultatet.

Läs mer om priserna här: http://www.metroonstage.com/priser

Är det några av er som ställer upp i år eller vad med under 2008 års Metro Music Challenge får ni väldigt gärna kommentera hur ni upplever tävlingen!

Jag brukar vara rätt skeptisk till tävlingar överlag, för de tenderar att försöka ta in pengar via SMS eller liknande, men i det här fallet verkar det inte vara så.

Tycker bara att tävlingsreglerna är lite luddiga…

/Patrik Strömberg, Musikpimp och arrangör av the BandMeeting

Vi insåg snabbt att vi skulle kunna samarbeta på ett eller annat sätt i framtiden.

Nu på fredag den 19 mars på Sticky Fingers Top Floor kommer Dead Tree Music presentera  en del av sina artister som ligger på bolaget, vilka framtida planer som finns samt hur Dead Tree Music jobbar med artistlansering. Outshine,  Foobar The Band samt Minora spelar live denna afton.

Jag kommer dessutom finnas på plats, så om ni vill snacka lite kring ”Musiker Sökes”, musikbransch eller allmänt om musik finns jag tillgänglig. Tar nog på mig en BM-tshirt så att ni känner igen mig…

Tid: 21.00

100kr i dörren
90kr på ticnet.se – http://www.ticnet.se/search.php?tm_link=tm_homeA_header_search&language=sv&keyword=outshine

OUTSHINE
Göteborgsbaserade bandet Outshine med 4 USA turnéer i bagaget är aktuella med att lansera plattan ”Until We Are Dead” i Europa tillsammans med Sound Pollution och Metal Revelation. Kolla in nya videon till andra singeln ”Love for the music” på http://www.youtube.com/theoutshine
Nytt material kommer även presenteras under kvällen!

MYSPACE

http://www.myspace.com/theoutshine

FOOBAR THE BAND
Foobar the band är en fem man stark ångvält som ingen kommer undan oskadd.
Deras smutsiga, okomplicerade riffmangelrock med viss “sjunga med” får en att undra vilket mörkt hål de kröp ut ur och svaret är Göteborg.
Dessa grabbar kommer att fylla tomrummet i din rocksjäl och de har sedan starten 2005 haft tre trummisar, fyra gitarrister, fem replokaler, turnerat i Europa, spelat in fem musikvideor samt släppt två album på eget skivbolag. De har nyligen byggt en egen studio på Lindholmen och i mars släpper de nya EP´n.
Varje gång de spelar i Göteborg så är fansen där och lyfter taket likt en orkan.

http://www.myspace.com/foobartheband

MINORA
Minora ligger i gränslandet mellan olika genrer men är konsekventa med att deras musik ska förmedla en känsla. Med den nuvarande sättningen har bandet under två års tid jobbat fram ett sound som de känner sig fullkomligt nöjda med. I höst kommer den planerade releasen av deras debutalbum och bandet är för närvarande i studion och spelar in de tio spår som kommer att finnas på skivan.

http://www.myspace.com/minora

/Patrik Strömberg, Musikpimp och arrangör av the BandMeeting

Jag blev inspirerad av att skriva om det igen efter Pär Berglunds blogginlägg på Blindmen om Facebook 101. Det är ett mycket bra inlägg med många bra råd vad du som musiker skall tänka på och varför det är så viktigt att finnas på Facebook. Där går Pär igenom det viktigaste:

• Skaffa en fan-sida (inte en grupp!)
• Vad du bör skriva och inte skriva i statusraden
• Hur viktigt det är att föra en dialog med dina fans och de som ger kommentarer.

Att ge kommentarer

Det var just ämnet: hur du kommenterar som fick mig extra inspirerad. För två veckor sedan skrev jag om vad jag tyckte om att fler och fler börjar spamma ner Facebook och använder sin sida (och andras sidor) som en megafon, precis som det tyvärr är på Myspace (Läs mer om det här.)

Det har däremot dykt upp ett annat problem. Jag vet dock inte om det är ett problem, men det är intressant i alla fall…

Sociala medier handlar om att hålla kontakten, dela med sig av information och att föra en dialog. Facebook har ett utmärkt gränssnitt för det här och det är gratis att använda sig av Facebook. Problematiken här är att du måste just ha en profil för att delta i konversationen. Den kan du heller inte länka ut till andra sidor, som du kan med ex med en blogg.

Nu när jag skriver den här kommentaren, som är mångt och mycket en kommentar till Pärs inlägg på Blindmen så använder jag mig av pingbacks & trackbacks. Det innebär att när jag länkar till Pärs inlägg så kommer det även synas på Blindmens blog att jag gjort en kommentar på DERAS ”Senaste kommentarer”. Det ger en stor öppenhet och det gynnar oss båda utöver att vi delar med oss av informationen så får vi ett diskusssionsflöde som gör att vi får bättre ranking i sökmotorerna mm, vilket förutom den rent egocentriska tanken även får fler att upptäcka både Blindmen och BandMeeting. Det är också bättre att göra en kommentar på detta sätt, om du skall skriva ett långt inlägg… För en kortare kommentar är det förstås bäst med att ge en kommentar direkt på ett inlägg istället för att göra ett eget blogginlägg på din egen blogg (Hände ni med på den tankegången?).

För att återgå till vad jag menade med problematiken med Facebook. Både Blindmen och BandMeeting har fan-sidor på Facebook och när vi skriver något på respektive bloggar lägger vi in det på Facebook med en länk. Då blir det allt som oftast reaktioner och kommentarer på Facebook och inte på bloggen. De som inte har en profil på Facebook kan då inte delta i diskussionen och det är betydligt fler som följer våra bloggar än vad vi har i Facebook-fans. Öppenheten och möjlighet till att fler gör reflektioner via bloggen borde vara större för oss båda, men av någon anledning så blir det mest kommentarer på Facebook.

Min tanke när jag startade BandMeetings fan-sida på Facebook var förstås att få trafik därifrån hit till BandMeeting – och det får jag verkligen! Jag har också försökt få fler att gå med i fan-sidan, så det är en delad känsla. Det är bra att fler går med BandMeetings Facebook-sida och att det förs en dialog någonstans. Ni läser ju trots allt det som skrivs här på bloggen och det är ju det viktigaste (och att ni är intresserade av det jag skriver förstås…) Huvudpoängen med BandMeeting är ge musiker möjlighet till dialog, utbyte av kunskap, nätverk med andra musiker/musikbransch och information.

Jag tror att det är en blandning av rädsla och lathet som gör att det, än så länge, är mer dialog på Facebook än på bloggen. Det är väldigt enkelt att ge en kommentar och kanske en ‘like’ på Facebook och det uppskattar jag verkligen! Här på bloggen kan du göra exakt samma sak, men det är fler som läser den här…

Nyttan för musiker

Nu sitter väl du och tänker: ”Det är väl bara intressant för dig som bloggare. Vad skall jag som musiker ha nytta av det?”

Nyttan för dig som musiker är att arbeta med din relation till dina fans! Hur mycket vet du om dina fans? Vilken åldersgrupp tillhör dem? Vad lyssnar dem på mer än dig/ditt band? Finns de på Facebook, Myspace, Twitter eller kanske t.o.m. har en blogg? Då är det verkligen viktigt att du får dem att skriva om dig/ditt band när de lyssnar på din musik och går på dina konserter. Det är ju förstås ännu bättre om det är någon annan som skriver bra saker om ditt musikskapande än att du själv gör det! Då är det framförallt viktigt att du för en dialog med dessa intresserade fans! De som driver musikbloggar, har egna webbradiostationer, tipsar andra om konserter via Facebook – det är dem du måste nå s k hardcorefans som verkligen stöttar dig! Ge dem en extra möjlighet att skriva om ditt framförande genom att ex ge dem gratis inträde eller en skiva. Du kommer få så mycket mer tillbaka. Och förstås när de skriver något om dig så passar du på att ge en kommentar…:)

Tips! Förutom att direkt fråga dina fans så kan du få reda på mer information var de finns på nätet om du använder dig av ReverbNations ‘fanreach’.

Länkar:

Blindmens Facebook-sida

BandMeetings Facebook-sida

Vi hörs, syns och kommenterar snart igen…

/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting

Du har nu chansen att få en musikvideo och din låt distribuerad genom Warner Music och promotad av Neonberger Music och Ubetoo!

Det du behöver göra är att ladda upp din låt på Ubetoo under namnet ”Summer hit  - (din titel här)”, så att de vet vilken låt du ställer upp med…

Den skall finnas på www.ubetoo.com senast den 5 mars! (Läs gärna min intervju: Ubetoo – en site för streamad musik för att hjälpa osignade artister att nå ut)

Ubetoo och Neonberger Music väljer ut de bidrag som går vidare till semifinal och sedan är det upp till dig och publiken vilka som går till final.

De 9 bidrag med flest SMS-röster samt 1 bidrag med flest lyssningar (här räknas även från Ubetoos externa spelare, mer info om den finns här.).

Vinnaren i finalen utses av en jury bestående utav Anna-Clara Blixt Modin (Ubetoo), Marcus Neonberger (Neonberger Music) och Mattias Wachtmeister (Warner Music).

Min inställning till tävlingar

Jag brukar vanligtvis bli lite allergisk när det gäller tävlingar där du skall ragga SMS-röster. Det blir ofta ett utnyttjande av den osignade artisten, som sedan inte får något tillbaka.

Här är upplägget dock annorlunda. Visst är det SMS-röster, men tävlingen promotas av Ubetoo och Neonberger i alla kanaler. Dessutom är artisterna med och delar på annonsintäkterna precis som vanligt på Ubetoo, vilket också gäller den externa Ubetoo-spelaren.

Det glädjer mig att Ubetoo ser oss artister mer som en samarbetspartner än om man jämför med många andra tävlingar.

Frågan är då… Är det någon av er som har en potentiell sommarhit?

Facebook började (när det börja slå igenom) som ett sätt att hålla kontakt med sin släkt, vänner och bekanta. De som varit där länge har alltså en rätt privat & personlig profil. Med Facebook-grupper och sedan Facebook-sidor kan du även få kontakt med andra personer inom Facebook utan att bli vän med dem. Du behöver inte dela med dig av allt från din personliga profil, vilket är skönt i många avseenden. Man skall inte behöva vara sitt varumärke HELA TIDEN när man är ute på nätet.

Som musiker, arrangör m fl bör du starta en FB- sida för att skaffa fler fans & kontakter. FB-grupper är till för tillfälliga ämnen.

Den absoluta fördelen med att starta en FB-sida istället för en FB-grupp är att FB-sidan syns i nyhetsflödet, vilket inte FB-gruppen gör.

Det som gör det lite svårt med Facebook är att du inte kan bjuda in andra till varken din FB-grupp eller FB-sida utan att du känner dem själv. Det innebär förstås att den måste bli rekommenderad av någon annan i gruppen/sidan. Jag tycker nog att det är en fördel. Det visar på hur stark en grupp/sidan verkligen är om dess medlemmar rekommenderar det till andra istället för att någon massinbjuder folk. En del företag/organisationer har struntat i det här och startat personliga profiler i företagets/organisationens namn för att kunna skicka vänbegäran till ”vem som helst”. Jag är inte så säker på att det är en sådan smart strategi i längden. Det beror mycket på hur starkt varumärke som företaget/organisationen har. Kan du tänka dig dela med dig av dina personliga uttryck mm som du delar med dig i din personliga profil till det här företaget/organisationen?

Jag har inte varit helt konsekvent vad det gäller vem jag blir vän med eller ej, men min grundprincip är att jag skall ha träffat dem personligen för att jag skulle kunna tänka mig bli deras FB-vän, men helst ser jag att de blir ”fan” till BandMeetings FB-sida.

Sedan har vi problemet som är så tydligt från Myspace: din Wall på FB blir nerklottrad med inlägg med endast en länk (som oftast leder till deras Myspace-sida) utan att förklara varför det skulle var intressant. Det är som om att någon moonar dig. De tänker förstås tanken att social medier är som vilket media som helst. De använder den som en megafon. Det kan inte vara på något sätt smart. Visst du syns överallt, men om de flesta blir irriterade så har du verkligen inte lyckats med något, om du inte var ute efter att förstöra ditt varumärke…

Det många glömmer av är att det handlar om sociala medier. Det effektivaste sättet att använda sig av sociala medier är just att vara… social. Det innebär att du tar diskussioner med andra och diskuterar andra saker än om dig själv (eller ditt band). Det gäller både på Facebook, Myspace, Twitter och alla andra sociala medier du använder dig av. Tänk dig sociala medier som en stor fest. Pratar du bara om dig själv och skriker ut ramsor eller liknande blir du en tråkig och framförallt störig person. Intresserar du dig däremot vad andra gör och hamnar i olika samtal/diskussioner blir du betydligt mer intressantare att följa.

Alla ni som nu använder er av sociala medier för att nå ut till fler fans/medlemmar/kunder ni får helt enkelt lägga upp en bättre strategi! Det går inte tänka gammelmedia längre och använda sig av megafoner. Ni behöver få en konversation med era fans/medlemmar/kunder och intressera er för dem och inte vara så självupptagna!

Mer om hur du skall hantera sociala medier kan du läsa exempelvis här:

Läs JMW Kommunikations blogg om - Sociala Medier är kommunikation. Punkt.

Blindmen har skrivit mycket om det här  - Lite Facebook-tips, ”Push” or ”Pull”, och Låt Megafonen samla damm.

Läs även mitt tidigare blogginlägg om - Vad skall du göra med Myspace, Facebook, Twitter och andra sociala medier?

/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting