BandMeeting kommer att genomföra workshops om Marknadsföring för artister under våren tillsammans med Blindmen. Då kommer vi att gå igenom vad marknadsföring innebär, med en särskild inriktning på sociala medier. Det handlar om workshops på fem timmar i små grupper om 6-7 deltagare. Du kan läsa programmet här. De kommer att äga rum under april i Göteborg och i Stockholm och kostar 950 kr per deltagare.

Ni kan göra en intresseanmälan till Pär Berglund på Blindmen. Mejla och berätta vilken ort som i så fall är aktuell och om du föredrar dagtid, kvällstid eller helger. Intresseanmälan är inte bindande.

Om du inte kan komma till Göteborg eller Stockholm så får du gärna berätta vilken stad som skulle passa dig bäst så att vi kan se möjligheterna om vi kan komma till din stad.

Det är nu klart att Myspace halverar antalet anställda. Kontoren i England och Tyskland läggs i princip ned, enligt Tidningen Resumé.

Ett försök att till siffrorna inför en försäljning, antas det. Vi får nog snart se om det blir en total nedläggning eller om Facebook köper upp Myspace.

Slutet är nog nära för Myspace. Det har gått nästan två månader sedan de lanserade det nya formatet för Myspace, men besökstatistiken fortsätter med en nedåtgående trend.

För ett par veckor sedan så uppgav News Corp, som äger Myspace, att de kan tvingas säga upp hälften av Myspaceanställda för att underlätta en försäljning.

Som jag ser det så finns det två scenarier:

1. Myspace läggs ner och försvinner inom ett halvår om de inte hittar någon köpare.

2. Potentiell köpare är Facebook. Då skulle de troligen försöka integrera Myspace och Facebook ännu mer än vad de gjort hittills.

Varför tror jag att Facebook är potentiell köpare? Jo, de har försökt köpa andra sociala siter. Senaste försöket från Facebook var att köpa upp Twitter, men deras ägare sa nej.

Oavsett vad som händer så brådskar det nu att ni skaffar er en egen webbsida/blogg och uppmanar era fans att hitta dit innan ni tappar möjliga besökare från er Myspace-sida!

Läs mer om vad jag skrivit om krisen hos Myspace här.

Från och med idag är det möjligt att logga in på Myspace via Facebook med s k ”Facebook Connect”. Vad innebär det här då? Jo, att du kan koppla ihop ditt Facebook-konto med ditt Myspace-konto. Genom att du tillåter Myspace att hämta information om dig, dina ”gillar” och dina intressen från Facebook. Därefter kommer Myspace ge förslag på vad du borde följa på Myspace. Det kommer även bli ”gilla”-knappar på mängder av Myspacematerial. Det här är definitivt för privata användare och inte något som du bör göra för din artist sida. Finns ingen mening med det, vad jag kan se nu i alla fall.

Frågan är vad användarna på Facebook och Myspace kommer att tycka om det här? Det här kommer säkert driva en hel del trafik till Myspace under åtminstone en kort period. Det är en tydlig signal att Myspace har kapitulerat för Facebooks storhet bland de sociala medierna – ”If you cant beat them. Join them.”

Det här är mycket möjligt att det kan rädda Myspace ett tag till. Frågan är bara vad konsekvensen blir. Mer spam även på Facebook? Vad händer med artisters Facebooksidor? Kommer de bli oväsentliga nu eller är de fortfarande ett komplement? Det är bara att vänta och se effekterna av det här. Hur kommer Myspace- och Facebookanvändarna utnyttja den här möjligheten?

Gå även gärna in på Mashable och läs om nyheten. Det är en fantastisk sida som håller sig väl uppdaterad om vad som händer i de flesta sociala medier och som ger tips och information mm.

Krisen för Myspace har pågått i flera år. Det blir färre och färre som besöker Myspace. Nu har besöksantalet nått katastrofala nivåer bara på ett halvår. Det pratades redan förra året om hur Myspace tappat i inflytande. Nu är det ännu värre. I början av det här året var Myspace rankat till #12 i världen på mest besökta siter. Idag ligger rankningen på #37. (Google på#1, Facebook på #2 och You Tube på #3). Ni kan själva avgöra statistiken från alexa.com (ett företag som mäter besöksstatistik).

Den nuvarande ägaren av Myspace, News Corp, har gett Myspace ett par månader att ändra på den nedåtgående trenden annars kommer de försöka sälja. Frågan är bara vem som vill köpa en så illa skött plattform. Med tanke på att de tidigare gick back 30 miljoner dollar per kvartal till 150 millioner dollar, så ser det verkligen riskfullt ut. Det kan bli så att Myspace plötsligt läggs ner.

Pär Berglund på Blindmen.se uppmanar er som bara finns på Myspace att skaffa en hemsida nu! Så att ni inte tappar era kontakter, alternativt fokuserar på fler sociala medier än just Myspace.

Det nya Myspace

Nu har ju det nya Myspace lanserats, som ett hopp för att vända den här krisen. Det verkar vara mest ”kosmetika”. Användarvänligheten är lika dålig och de mängd buggar man stöter på är lika många. Dessutom försöker de utmana både Facebook och You Tube samtidigt med att ex lansera spelsidor och särskilda video-sidor. Det känns verkligen desperat.

Myspace-teamet verkar dessutom inte förstå hur sociala medier fungerar. Det pratas mycket om interaktion och att dela med sig, men de gör det uppenbara misstaget att försöka få användaren att bli beroende av att hålla sig kvar på Myspace endast. Deras tanke med att ”autoshare” material genom att koppla Myspace till Twitter och Facebook är dödsdömt. Det är olämpligt att göra sådana kopplingar då du ändå får befinna dig på Twitter och Facebook för att kunna svara & konversera. Det går nämligen bara att dela med sig från Myspace. Du får inte in några meddelanden/reaktioner som sker från Facebook/Twitter = ingen konversation. Det blir bara en enda megafon. Det är inte på det sättet du bygger upp en fanbase.

Ni kan själva se videopresentationen av det nya Myspace här: (den gick tydligen att ”embedda”)
Presenting the new Myspace

Myspace | Myspace Video

Ett av de största problemen: Myspace-spam

När ni ändå ser videopresentationen så kan ni kolla in kommentarerna. Det är en hel del som inte gillar utvecklingen, men det intressanta här (tycker jag) att det visar just på ett av problemen som Myspace har haft länge – spam. Det är mängder av ”hot chicks” som visar bilder/videos från deras sidor. Det är också något som dyker upp på ens Myspacesida om man inte kräver ”captcha” eller t.o.m. blir tvungen att godkänna inlägg för att hindra allt spam (något jag fått göra med BandMeetings Myspacesida) Det kommer även som Myspacemeddelanden om man inte ständigt sätter in nya Myspaceanvänder i spamfiltret.

Myspace skriver också just nu på sin första sida att det är över 2 millioner som har ”delat med sig av vad de gillar”, men ni vet lika väl som jag att de flesta bara skrivit om sig själva i andras gästböcker eller skickat meddelande om deras senaste låtsläpp alternativ senaste gig. Inget annat. Jag har däremot märkt nu efter sommaren att det minskat avsevärt. Det tror jag beror på den minskade användningen. Med tanke på den mängd meddelande man fick tidigare så orkade i alla fall jag inte gå igenom dem utan de hamnade i papperskorgen. Om ingen läser och det känns ungefär lika viktigt som direktreklam då får du heller ingen effekt på din s k marknadsföring.

Jag vet dessutom flera musikaffärer som använder sig av botar för att skicka ut massmeddelanden på Myspace. Borde fungera väldigt dåligt och jag blev förvånad att det var någon som uppriktigt erkände att han använde sig av botar (nämnde dock inte ordet ”spambotar”). Mycket tveksam på att det fungerar.

Vad är alternativen?

Oavsett om ni är redo att skaffa en egen hemsida (eller snarare egen blogg) så behöver ni en musikspelare. Så vad finns det att välja på och vilka rekommenderas?

Personligen gillar jag ReverbNations musikspelare. De ger dessutom lite pengar (då pratar vi om lite pengar) av de reklamintäkter som görs tack vare musikspelaren genom att gå med i deras ”Fair Share-program” (som är gratis). De har också bra widgets för att lägga upp information om gig och en mejliinglist-tjänst för att hålla kontakten med era fans. Grunden är helt gratis. Sedan finns det en hel del tilläggstjänster och även möjlighet att sälja musik genom ReverbNation och deras samarbetspartners. Läs mer om vad ReverbNations erbjudande här.

Pär Berglund och Lasse Thomasson på Blindmen är mer inne på Bandcamps spelare. De ger också möjlighet till försäljning av musik. Ni kan läsa vad de skrivit om Bandcamp här.

Jag  har ju även tidigare nämnt Ubetoos musikspelare när den var i en betaversion. Nu har den blivit betydligt bättre, men för dem som gjort spelllistor så får jag det i alla fall inte fungera att klicka mig vidare till nästa låt, vilket är frusterarande. Ubetoo har också en form av ”Fair Share”-program och ger också möjlighet till låtförsäljning.

Vilken musikspelare som är bäst är nog en smaksak. Huruvida vilken musiktjänst och musikförsäljning som ger bäst resultat har jag inte hunnit sätta mig in i ännu, så där kan jag inte ge något råd.

Vill du ha hjälp med blogg & sociala medier?

För tvåveckor sedan höll jag i en workshop tillsammans med Pär Berglund och Lasse Thomasson från Blindmen om marknadsföring. Vi planerar att genomföra fler workshops. Om du är intresserad så läs mer här och anmäl intresse till Pär Berglund.

Patrik Strömberg, Musikpimp och arrangör av BandMeeting Live!

Malin Algers kontaktade mig för några veckor sedan och undrade om jag kände till NinjaVideoForum och om jag kunde skriva något om detta forum.

Det var första gången jag hörde talas om det och för att göra det rättvisa, med tanke på hur lite tid jag har just nu, så tyckte jag att hon istället kunde gästblogga om det. Hon vet ju betydligt mer om NinjaVideoForum än vad jag gör. Kanske kan det bidra till att få en debatt om fildelning, ”sharing is caring”, copyright, hur du tjänar pengar mm.

/Patrik Strömberg

———————————————————————————————————————————————————-

Vad är NinjaVideoForum?

Det är säkert några av er som känner igen NinjaVideo – här kunde man fram till i somras streama stora mängder tv-serier, filmer och dokumentärer. När amerikanska myndigheter under ett stort tillslag 30 juni i år stängde ner många olika streamingsajter (bland andra TvShack, PlanetMoviez och PirateCity) blev NinjaVideo extra hårt utsatta: man beslagtog servrar i två länder, gjorde husrannsakan i administratörers hem och inledde en rättslig undersökning som fortfarande pågår. Sajter som TvShack har kunnat komma online igen, medan NinjaVideo förblir stängt.

Men!

Forumet som hörde till huvudsajten lever och frodas. Och det handlar om bra mycket mer än tv-serier. När man går in på första sidan ser man bland annat att:

- Fotoklubbens tema den här veckan är porträtt.

- Nya numret av forumets tidning är ute och kan laddas ner.

- Det har startats en ”Fantasy football league”.

- Det är dags att anmäla sig till nya omgångar i skriv-, fotomanipulations- och speltävlingarna.

- Röstning pågår för senaste tävlingarna i anagram, gåtlösning och signaturdesign.

Kort sagt… Det pågår mycket bakom kulisserna. Här flockas litteraturintresserade, photoshop-galningar, vetenskapsdebattörer, och inte minst – musiker. Olika åldrar, olika stilar, professionella och amatörer. Det pratas soundtracks, gitarrmärken och favoritband, och många lägger upp sin egen musik för lyssning och feedback.

Ninjas och pirater

NinjaVideo handlade som sagt om streaming av copyrightskyddat material. Fildelning är en knepig fråga, särskilt om man är musiker eller konstnär som vill tjäna pengar på det man gör. Saker läcker ut och sprids från person till person, för att tekniken finns och är enkel att använda. Den är också här för att stanna.

Vad gäller film och tv så känns det ofta som att de stora bolagen klamrar sig fast vid det sätt att jobba på som de är vana vid, istället för att anpassa sig till hur internet fungerar. Man stämmer skiten ur vanliga människor som fildelar, istället för att utveckla smarta streamingtjänster som man kan få betalt för. Jag tror inte att läckorna kommer att täppas till av att ett fåtal sajter stängs och några personer fängslas; utvecklingen av hur media och information sprids kommer inte – och bör inte – hindras. Tidningsmakarna var upprörda när radio kom, radiomakarna var upprörda när tv kom, tv-makarna var upprörda när video kom…

Det jag tror man måste göra är att lära sig utnyttja systemet, snarare än att motarbeta det. Musikindustrin har varit mycket bättre än filmindustrin på det även om det tog ett tag att komma igång, och tjänster som iTunes och Spotify har gjort det smidigt att köpa musik direkt, samtidigt som många artister släpper låtar för gratis nedladdning för att göra sig hörda. Det är smart marknadsföring. Om fler har hört musiken, kommer fler på spelningarna. Om fler gillar vad man gör, köper fler merch. Dessutom finns ett levande utbyte mellan intresserade människor på internet som är svårt att toppa IRL (det skulle vara Bandmeeting då…)

Titta in

NinjaVideoForum vill gärna ha in oberoende artister och musiker som man kan skriva artiklar om, göra intervjuer med och som vill få sin musik spelad i podradio. Alla som bidrar med sina verk här, vare sig det är låtar, bilder eller annat, gör det frivilligt och respekteras för det. Medlemmarnas deltagande är vad som håller communityt levande – här är det ”Ju fler desto roligare” som gäller, och alla som vill titta in och se sig om är varmt välkomna.  Att gå in och prata med nya vänner och bekanta och visa upp sin musik är ett bra sätt att få tips och feedback, hitta personer att samarbeta med och få folk att få upp öronen för det man skapar. Kanske hittar man några nya fritidsintressen också av bara farten, det gjorde jag.

Malin Algers (Molleyn)

http://www.ninjavideoforum.net

Jag bad Greta & The One Night Stands om en kommentar vad som hänt sedan de vann GP Scen förra året. Hugo blev så inspirerad att det blev ett helt inlägg istället. Kul!
Nu hoppas jag bara att jag kan lägga in det här korrekt från min iPhone.
/Patrik Strömberg
————————————————–

Ett år efter

Ett år har gått sedan vi i Greta & The One Night Stands vann GP Scen,
och som nästan alltid känns det som att ett år har gått väldigt fort.
Att vinna GP Scen kändes väldigt ärofyllt, inte minst med tanke på att
finalfältet kändes otroligt starkt och utgången oviss.
Innan och under finalen intalade vi oss själva att det inte skulle
göra särskilt mycket om vi inte vann. Att det var lugnt. Vilket det
med säkerhet också hade varit.
Det var först när vi vann och en tid därefter vi förstod vilken jäkla
flax det var att vi gick och vann den där tävlingen, eftersom det var
så mycket som hände och som vi upplevde som vi för allt i världen inte
hade velat vara utan.

När GP intervjuade mig i våras inför en artikel som skulle handla om
detta års tävling så sa jag att en av de största grejen som tävlingen
gav oss var en viss legitimitet som band. Mycket blev på riktigt, och
vi gick på många sätt ifrån det demostadie vi hade varit på innan.

När finalen just skulle avgöras och juryn skulle läsa upp vilka som
hade vunnit hade himlen strax innan öppnats och regnet fullkomligt
dröp ner. Av någon anledning hade vi fått för oss att vi inte skulle
vinna, och stod därför och huttrade en bit bakom scenen under ett
litet tak i våra korta korta kjolar och hörde inte ens juryns
motivering. Men Johan uppfattade att någon sa ”Greta & The One Night
Stands” och vi sprang till scenen och undrade om vi hade fått ett
tröstpris, typ tävlingens minst normativa klädsel eller något. Jag hör
mig själv fråga ”Vad händer?” och någon svarar ”Ni vann!” och sekunder
efter står vi på scenen med ett par blomsterkvastar och är rätt
omtumlade.
Särskilt mycket publik var det inte kvar, regnet hade sköljt bort de
flesta (även om det var någon bloggare som påstod att det var på grund
av att vinnarbandet var så jävla dåliga, men vi har valt att tro att
det var på grund av regnet). Segerintervju på scenen, reprisspelande
av vinnarlåten, radiointervju i Mix Megapol direktsänt från trappan
ner från scenen, tidningsintervju och sen ryckte GP-TV i oss för
ytterligare en intervju.
Jag vill kanske inte kalla det legitimitet, men visst var det coolt
att känna sig som en som journalisterna sliter i, om än bara för en
stund. Strax efter var glamouren borta där vi stod på
spårvagnshållplatsen på Järntorget, sjöblöta med ett ton lika sjöblöt
packning, väntande på en vagn som aldrig ville komma.
Men någonstans därinne i bröstet var det ändå något som värmde väldigt fint.

Den största delen av förstapriset var de tre dagarna i Svenska
Grammofonstudion, som snarare blev en röra av halvdagar fram och
tillbaka. Det första vi gjorde på låten var att spela in leadsången,
eftersom vår sångerska Hanna skulle ta sitt pick och pack och dra till
Asien bara några veckor efter finalen. Knappast ett vanligt förfarande
vid inspelningar. Men det gick bra. Jag och Johan kom senare och
spelade in resten av låten.
Jag vet inte vad jag ska säga om inspelningarna, utan att bli alltför
långrandig med en miljon detaljer och dylikt. Jag kan mest säga att
det var en fullständig fröjd att vara i lokalerna, med den underbara
Hans Olsson Brookes som spelade in oss.
Vi fick se vår lilla låt som ursprungligen var inspelad i en liten
enrummare, med en mikrofon fastsatt i en whiskeykartong, stående på
ett fruktansvärt ostämt piano, förvandlas till ett ljudlandskap vi
inte varit i närheten av att åstadkomma själva. Låten blev liksom så
lik, men ändå något helt annat.

Lanseringen av låten, genom Skiva Promotion var lite förvirrande för
oss, och vi kände väl att vi hade ganska lite kontroll över det hela.
De skickade ut låten till säkert samtliga radiostationer, och vi fick
en del rotation, framförallt på olika studentradiostationer, men även
på viss lokalradio. Det roligaste med det var nästan att höra med
vilken svårighet många uttalade vårt namn. Visst är Greta & The One
Night Stands inte tidernas kortaste bandnamn, men så himla svårt är
det väl ändå inte att säga? Vi fick i alla fall höra ett otal
uttalsvarianter på namnet, klart spännande var det.
Vad vi kanske hade önskat med själva lanseringen var kanske en mer
rejäl funderare om vad vi faktiskt ville åstadkomma med lanseringen.
Ett möte där man pratade igenom olika möjligheter och strategier. Nu
blev det en bred lansering till samtlig radio. Kanske hade det varit
en idé att göra en smalare, mer riktad lansering mot något som vi
trodde på.

Det häftigaste som hände under året var nog dock när vi googlade lite
förstrött på vårt bandnamn i jakt på någon ny bloggare eller dylikt
som hade upptäckt oss. Då upptäcker vi att ”Hearts & Bones” har blivit
spelad på en podcast i USA. Vi efterforskar lite och det visar sig att
det är en man som kallar sig Oedipus, som det visade sig tidigare hade
varit chef för en radiokanal i USA i trettio år, radiokanalen som var
den första i USA som spelade punk, och som hade varit med och brejka
artister som U2 och BLABLABLA.
Nu hade han startat en hemsida med postcasts, och i hans absolut
första podcast i januari så avslutade han sändningen med Greta & The
One Night Stands och låten ”Hearts & Bones”.
Det visade sig, när vi mejlade honom, att i och med lanseringen av
singeln så hade den hamnat på ett digitalt nätverk av låtar, som den
här mannen då spenderade dagarna med att lyssna sig igenom på jakt
efter ny musik. Och då hade han fastnat för oss.
Men det coolaste med det hela var nog inte att ha blivit spelade i
USA, eller att det inte var någon finnig grabb i någon källare, utan
en radioman med 30 år i branschen, utan det coolaste var nog helt
enkelt att höra sitt bandnamn bli uppläst med amerikansk accent.

Det glömmer jag aldrig.

På lördag kommer vi tillbaka till Järntorget för att spela vinnarlåten
och en låt till, som heter ”The Year and Months”. Den senare är något
exempel på vilket håll Greta & The One Night Stands nog kommer att ta
sig i framtiden. Lite komplexare och kanske mindre direkt, men med
förhoppning om att man som lyssnare ska bli belönad om man bara tar
sig in i den världen.
Vi hoppas ni kommer tycka om den, vi ser fram emot att komma och spela.

Vi ses!
/Hugo
Greta & The One Night Stands

För ett tag sedan så upptäckte jag Not Without Grace på klubb Centurion (Parken) i Göteborg. Stod och livetwittrade som jag brukade göra och insåg att bandet hade Twitter (@nwgmusic) så de fick kommentarer direkt.  Jag hade tyvärr ingen möjlighet att stanna och prata med dem IRL, men de upptäckte mitt livetwittrande och vi har hållt kontakten sedan dess på både Twitter och Myspace. När jag såg att de plötsligt skulle öppna på ett större promotion-event blev jag förstås nyfiken. Det var tydligen inför den senaste Twilightfilmen. Jag tänkte att det måste finnas en spännande story bakom det här och vad för känslor som måste snurra runt hos bandet inför och under en sån här stor grej.

/Patrik Strömberg, Musikpimp och arrangör av BandMeeting Live!

—————————————————————————————————————————————————

Det svåraste när jag står backstage med min gitarr och är 2 minuter från att gå på scen är att förstå hur jag hamnade här. Hjärtat är på väg att dunka igenom skjortan och det distar nästan i öronen på grund av ljudnivån hos 10 tusen förväntansfulla fans.
Den 13 juni får vi i bandet ett samtal från Nordisk Film. Drygt en vecka senare befinner vi oss i Stockholm och ska precis gå på scen som första akt. Vi ska spela på Hovet.

Vi i bandet hade gemensamt bestämt oss för att ha en lugn sommar med få, om ens några spelningar. Under ett års tid hade vi fokuserat på att skriva och spela in nytt material, giga och försöka skapa kontakter med andra medmusiker och vi kände alla att vi kunde unna oss en liten paus. Ingen av oss hade kunnat föreställa oss att vi skulle få åka upp till vår huvudstad och göra en drömspelning på sådan här kort varsel. När vi fick samtalet om att Nordisk Film skulle hålla ett promotion-event för den kommande Twilight-filmen och undrade om vi inte bara ville uppträda utan även öppna kvällen så fanns det bara ett svar.

Självklart.

Bakgrunden till detta var att Alexander, Linnéa och jag själv var i Stockholm förra hösten och gjorde ett akustiskt gig i samband med premiären för den andra filmen i serien, och dom var uppenbarligen tillräckligt nöjda för att vilja ha upp oss ytterligare en gång.
I och med att detta kom med sådan kort varsel så stod vi med två stora problem;
Vi hade nyligen blivit av med vår replokal och vår bassist, Anton, var ute och bilade genom Europa och skulle inte komma hem på ytterligare 6 veckor. Vi fick lite panik när det började närma sig spelningen och vi varken hade ordnat en replokal eller en stand-in bassist, och vi visste inte riktigt hur vi skulle lösa situationen.

Till slut fick vi lånat en lokal av våra vänner i Foobar och 4 dagar innan spelningen så fick vi reda på att Anton hade startat en fond via sin blog och med hjälp utav den skulle han lyckas att ta sig hem. Vi hämtade han på Landvetter flygplats lördag kväll den 19 Juni och efter många om och men så befann sig hela bandet samlade i en replokal, 2 dagar innan spelningen.

Härifrån gick allting väldigt fort. Det blev bestämt att alla band skulle spela 2 låtar på eventet, en egen och en cover från något utav de 3 filmernas soundtrack. Vi skulle öppna med Lykke Li´s ”Possibilitys”.
Tåget avgick från Göteborgs station 06;00 på måndag morgon, och soundcheck skulle hållas på Hovet mellan 10-12. Väl i Stockholm tar vi en taxi direkt från stationen och är framme en liten stund senare. Scenbygget är i full gång och det var en märklig känsla att vara en del i ett sådant här stort projekt. Vi får en egen louge som bara vi har tillträde till med förfriskningar och annat som skall göra det så bekvämt för oss som möjligt. Det är först nu jag börjar förstå att det är mindre än 6 timmar tills vi ska stå på scen och nervositeten som hittils hållit sig borta sätter in.

Spelningen

Hela dagen blixtrar förbi med resan upp, ett utdraget soundcheck, fram och tillbaka till hotellet och middag i greenroom med de andra artisterna. Jag minns hur vi alla satt med våra tallrikar framför oss och tittade på varandra, och ingen kunde äta. Ljudnivån ökar i takt med att Hovet fylls av människor som alla skriker när klockan börjar närma sig 6 och eventet officiellt ska börja. Vi tar alla på oss våra respektiva instrument, och ställer oss precis bakom scenen medans vi får instruktioner om vad som kommer att ske och i vilken ordning. Människor med olika ansvarsområden springer överallt och alla är nervösa när vi räknar ner de sista minutrarna innan det är dags.
Och sen går vi på.

Det var en av de häftigaste upplevelserna i våra liv och det kändes helt naturligt att gå upp och spela på en sådan här stor scen inför så många människor. – Not Without Grace

Vi öppnar med vår egna tolkning utav Lykke Li´s låt och när Linnéa sjunger de första orden så fullkomligt exploderar Hovet och responen är enorm. Resten är lite av ett suddigt minne för mig. Känslan att gå från spelningar på lokala klubbar här i Göteborg till att stå inför 10 tusen skrikande människor är svår att beskriva. Jag minns att jag stod vid ena sidan på den stora scenen och lyfte blicken ut över publikhavet och bara såg lysen överallt och jag tänkte att det här är något som alla musiker borde få uppleva. Och nervositeten släppte i samma sekund som jag slog an första tonen på gitarren. När vi sedan samlades i vår lounge direkt efter, svettiga och omtumlade så kunde vi alla enas om 2 saker. Det var en av de häftigaste upplevelserna i våra liv och det kändes helt naturligt att gå upp och spela på en sådan här stor scen inför så många människor, som att vår musik gjorde sig bättre på en störra arena.

Not Without Grace på röda mattan (Bild:Yessica Thor)

Kvällen tog dock inte slut här, utan vi blev tagna med upp till röda mattan för att fotograferas, vilket var något ovant men roligt. Sedan följde intervjuer med bland annat Life in the city som även filmade hela eventet. Här började en folkmassa samlas när människor som gick ut från Hovet såg att ett kamera-team fanns på plats, och vi fick avsluta med att skriva autografer och ta kort med fans i nästan en hel timme, vilket nästan kändes konstigare än själva spelningen. Att folk visste vilka vi var och kände igen våra låtar förstärkte bara känslan av ödmjukhet inför hela den
smått overkliga upplevelsen.

(Se intervjun här. Tack www.lifeinthecity.com /Patrik Strömberg)

Jag vet inte hur många gånger jag kollat igenom klipp från spelningen sedan jag kom hem och gått igenom allting i mitt huvud om och om igen. Det har definitivt gett mersmak och vi kommer att jobba hårt framöver för att försöka ta oss till en sådan scen igen, och det ska vi. Att jag fick inviga min nyinköpta Stratocaster på ett sådant ställe, och inför en sådan publik, är bara en bonus.

Christoffer Franzén
Not Without Grace

Mer info om Not Without Grace:

Kontaktas på info(a)notwithoutgrace.com

http://www.myspace.com/notwithoutgrace

twitter.com/nwgmusic

http://www.facebook.com/notwithoutgrace?ref=ts

Se deras framträdande på Hovet här:

Läste nyligen Pär Berglunds blogginlägg: Skriv en bio nu! på Blindmen och det fick mig att tänka på hur mitt bands, Red Boulevard Room, bio ser ut på vår Myspace, Facebook etc.

Vi håller oss mer på en extremt kort beskrivning av musik och landar väl någonstans vad Pär kallar för att hålla en viss ”Mystik” (om man är riktigt snäll…).

Formed in 2007 with no ambition to sound like anyone in particular. Everything we ever liked, we suppose, has gone into the making of these songs, from lounge jazz to the AC/DC to 90s indie, 70s rock/pop and even the blues. The songs found here hopefully reflect that variety of influences. Enjoy, and find your own parallels, but don’t necessarily expect us to sound like them…

Vi har även en slogan som vi använder då och då:

Det slumpmässiga mötet mellan Norah Jones och Angus Young på en svårt nedgången cocktailbar.

Det här är alldeles för dåligt. Har en längre historiebeskrivning här på BandMeeting under ”om BandMeeting”, men det krävs något mer för att göra det spännande. Vet inte vad ännu, men det är något jag får diskutera med resten av bandmedlemmarna.

Det jag funderar på är hur lång en bio skall vara och hur du skall göra med att både skriva på engelska och svenska?

Att inte skriva för mycket

Jag tycker inte texten skall vara för lång – om det inte är på ens blogg/hemsida för då kan du ha en särskild ”bio”-flik.

Det kan bli lite väl mycket text på ex Myspace eller Facebook om man skall använda båda språken. Frågan är då vilket språk vi skall välja?

Våra spelningar har vi ju här (ännu så länge) i Sverige, men det finns ju samtidigt några fans ute i världen som då & då går in och lyssnar på våra låtar på ex Myspace, Reverbnation.

Är det då vettigt att ex bara skriva Bio på engelska? Eller skall vi skriva på olika språk på olika plattformar? På Facebook har vi ex bara svenska fans (nej de är inte så många ännu, men ändå….) Skulle ju kunna tänka skriva på svenska på Facebook och engelska på Myspace?

Eller är det så att vi skall försöka hålla en kort bio på båda språken och sedan använda en längre bio på vår blogg/hemsida?

Jag är faktiskt osäker på vilket sätt är bäst – kort bio på båda språken eller en längre bio på ett utav språken?

Vad tycker ni andra?

Hur har ni gjort med era bios?

/Patrik Strömberg, arrangör av BandMeeting Live!

Jag fick en förfrågan förra veckan om att skriva om en musiktävling på Myspace för att hitta rätt sorts musik till en reklamfilm. Jag kände att jag inte själv hade tid att skriva något så jag bad Mikael Larsson att skriva ihop något. Han har själv kritiskt följt flera musiktävlingar och gjort en hel del kommentarer här på BandMeeting med anledning av Metro On Stage, så det känns extra kul att han hade möjlighet att hjälpa mig med detta. /Patrik Strömberg

——————————————————————————————————————————————————–

En liten annorlunda musiktävling för er artister som vill visa eran kreativa sida.

Bamboo heter produkten som behöver hjälp att hitta Musik till den reklamfilm som redan är klar.

Du kanske redan har någon passande låt på lager för just detta ändamål.

Det kan vara ett musikstycke med sång eller bara instrumentalt.

Bara fantasin kan sätta gränser, men givetvis är det bra om det passar och återspeglar produkten.

Tävlingen är öppen för alla Musikstilar.

Detta är en tävling som du inte behöver antasta dina fans med att rösta på dig.

I vart fall inte i första skedet.

Wacon är företaget som anordnar tävlingen och de tar fram ritplattor för grafiska formgivare, illustratörer, digitala konstnärer mm

Bamboo är en ritplatta som ersätter Musen till datorn.

Och den styrs med fingrarna.

Vinsten är Musikprodukter för 10 000 Euro på Music Stores onlinebutik. Och givetvis äran att ha med sin Musik med i reklamfilmen.

En jury kommer först att välja ut de bästa bidragen som sedan går vidare till den internationella omröstningen där de Europeiska Myspace användarna röstar fram de 3 bästa bidragen. Därefter väljer Juryn ut en vinnare från de 3 Finalisterna.

Juryn består av 5 st personer varav Björn Olsberg från Sverige är en av dem.

Björn är grundare och chefredktör för Musiktidningen STUDIO.

Övriga i Juryn är:

Alan Bransch UK

Christophe Pelletier  Frankrike

D-Flame  Tyskland

Heike Senteck  Från Wacom

För mer information och att lägga upp sitt verk i Tävlingen kan du gå in på

www.myspace.com/soundofbamboo

Sista datum för att medverka är den 9 maj 2010.

Lycka Till !!

Mikael Larsson