Daniel Claeson är musikrecensent och recenserar osignade artister/band i Göteborgs-Posten under rubriken ”GP Osignat”. Han är även en av dem som står bakom GPs musiktävling – GP Scen. Här är en intervju som jag gjorde med honom förra veckan.

/Patrik Strömberg

———————————————————————————————————————

Jag lyssnade på ditt gamla band Fidget på Spotify imorse och insåg att jag numer söker musik oftare på Spotify än via Myspace.

Hur gör du när du söker efter musik?

Det är framförallt genom Spotify. Jag får förstås mycket demos genom GP Osignats Myspace-sida, men mitt aktiva musiksökande är främst på Spotify.

På tal om förändring – hur länge sedan är det du fick en skiva inskickat till GP Osignat?

Det är en enstaka då och då. Det slog om för ungefär tre år sedan i samband med GP Osignats Myspace-sida. Innan dess var det ungefär 15-20 stycken i veckan. Nu är det en skiva i månaden. Då är det främst ”första plattan” som skickas in. Det är inte längre några ”demospår” inspelade i replokalen. Det är ganska skönt att slippa.

Hur många förfrågningar om att bli recenserad av dig får du och hur många hinner du med?

Det kommer förvånansvärt mycket. Det är sju-åtta stycken i veckan. Det finns otroligt mycket artister och band här i Göteborg

Jag recenserar fyra stycken i veckan. Det blir många som inte blir rescencerade, men jag lyssnar på allt. Urvalet handlar ofta om kvalité. Det beror också på om jag känner att jag har något vettigt att tillföra.

Hur många av förfrågningar är artister/band utanför Göteborg?

En på fem ungefär.

Är det någon särskild genre som förekommer mer än andra?

Metalbanden är jäkligt aktiva och extremt dedikerade.

Det fanns också en period med väldigt många ”ensamma män med gitarr”. För tre till fem år sedan så vällde det fram den här typen av musiker. Det hände något särskilt när USB-inspelningsutrustningen plötsligt bara kostade två tusen kronor. Det blir inte bra bara för att man kan spela in. Vanligtvis får jag inte musik som är hobbyverksamhet. Jag kan inte alltid säga det till folk, att det är sådana jag rensar bort. Alternativt så svarar jag dem direkt på Myspace. Alla är inte bra på att spela musik. De fåtal musiker i den här genren som jag recenserade och som fortfarande håller på är också dem som är bra.

Vad är en bra låt för dig?

Sången är viktigast! Utan bra sång funkar det inte. Sången måste kunna förmedla något. Texten i sig är oväsentlig för mig. Jag kan lyssna på låtar många gånger utan att höra vad de sjunger om.

Sedan finns det andra kriterier. Folk måste ha koll på vad de gör. Exempelvis för en poplåt – rensa bort det som inte behövs. En poplåt på 5:50 är inte en bra poplåt. Däremot kan det mycket väl vara en bra operametallåt.

Det gäller att hitta låtens röda tråd! Det kan man säga om alla genres.

Har du någon favoritgenre?

Jag är gammal syntare, men det görs väldigt få bra syntlåtar nuförtiden.

Söderut som ställde upp i GP Scen gillar jag, men det var lite för osexigt. De har en väldigt bra refräng på sin låt, men den kom inte alls fram live. De måste jobba mer på liveframträdandet och det är dem nog medvetna om också.

Jag kan också gå igång på episk, storslagen rock. Det är många som försöker, men det är dem med bra sångare/sångerska som lyckas. Animasola är väl på gränsen till etablerade. De har också varit med på GP Scen flera gånger.

På femton år med GP Osignat har jag lärt mig gilla alla genres och jag tror jag har lärt mig vad som är bra eller ej.

Vad är bakgrunden till GP Osignat?

Det var Magnus Johansson som startade GP Osignat. Jag hade precis börjat skriva lite GP-grejer efter jag hade gått ut JMG och fick ta över GP Osignat. Jag tror att Magnus hade tröttnat lite på det och i princip gav det till mig.

Jag tror att det är en uppskattad del i tidningen. Det finns inte så många andra ställen som recenserar osignad musik. Det är P3 Lab också och några webbsiter.

Nu när det är relativt enkelt att få egen digital distribution till exempelvis Spotify, iTunes och egen skivproduktion. Hur ser du på benämningen ”osignad”?

Det är en ständig diskussion, som vi också har på GP. Hårddrar jag det så beror det lite på hur Johan Lindqvist [musikrecensent på GP] och jag får för ”feeling” av ett ”självsläpp” – är det professionellt gjort eller inte. Ett kriterie vi har är att man skall ha distribution av något slag.

Vad tycker du själv?

Har man startat ett eget skivbolag för sina skivsläpp eller att man som artist/band har F-skatt så visar det, på något sätt, att man är seriös i sin satsning.

På sätt och vis så fungerar ändå det gamla sättet att se på det som osignad. En enkel skiljedelare är också att om dem skickar skivor till mig eller till Johan. De som har kommit längre och inte ser sig själv som ”osignad” skickar sina skivor till Johan istället och inte till mig.

Hur går du tillväga när du gör en musikrecension?

Jag försöker hitta en ”feeling” i musiken. Jag använder lurar och lyssnar. Lyssnar på skivan på olika sätt. Lyssnar på en låt tre gånger, lyssnar på de första 20 sek i varje låt. Jag vill kunna känna något ganska snabbt.

De finns dem som tycker att man behöver lyssna på en låt minst 50 ggr för att kunna göra låten rätttvisa. Det går inte. Det går rätt snabbt att avgöra om låten är bra eller inte.

Vad är ditt råd till artister innan de ber dig om en recension?

Spela in några gånger innan. Av egen erfarenhet blir det inte bra första gången. Du behöver erfarenhet av att vara i en inspelningsstudio.

Folk är pigga på att få ut det dem spelat in, men spela inte in på söndag och skicka in på måndag.

Låt det ta en liten tid, lyssna och stek det som inte är bra. Gör om.

Vilket är det vanligaste misstag som oetablerade artister/band gör enligt dig?

Det vanligaste är att dem lagt för lite tid på sången. Jag skulle vilja se att dem lägger ner 80 % av tiden på sången och 20 % på resten – inte tvärtom.

Det finns många band som spelar bra. Gitarren är bra, men sen så kommer sången…

Melodin är det första du hittar och det finns många som släpper iväg missar som inte skulle gå igenom annars om det var trummorna det handlade om.

Vad är en ”lyckad artist” enligt dig?

Man måste få folk att lyssna på musiken. Vara aktiv live, på radio.

Sätter man en 20-gigs turné i Sverige då har man på sätt och vis lyckats. Det är inte många artister som fixar det. Kämpar man sig fram och fixar många spelningar så är man på god väg att lyckas.

Det krävs mycket arbete och man måste kämpa för att nå dit.

Läs också:

Final i Göteborgs-Postens musiktävling GP Scen

Förra årets GP Scen vinnare

BOA – en GP-Finalist upplevelse av GP Scen

Annielle – en GP Scen-finalist som blev utmanare på Svensktoppen

Här är för övrigt en video med Fidget:

Alltid kul att få höra musiker dela med sig av sina erfarenheter och hur glada de är att träffa andra musiker.

Idag är det Annielle som gästbloggar om sin upplevelse av GP Scen finalen.

/Patrik Strömberg

————————————————————————————————————————————————————-

Hej,

Mitt namn är Annielle, de senaste 5 åren har jag arbetat med mitt soloprojekt. I början var det mest för att det var roligt att spela men de senaste två åren har jag börjat arbeta mer målmedvetet i takt men att jag har bestämt mig för att jag vill syssla med musik på heltid.

I december förra året släppte jag min EP ”Leaving old town square” , i maj kom singelnSummer Love. Min musik kan beskrivas som pop med influenser av country och folk.

I våras fick jag tipset om att vara med och tävla i GP scen,jag kommer ihåg att jag tänkte att det kan ju åtminstone vara värt ett försök. Jag anmälde mig tyvärr ganska sent och bad alla mina vänner, familj och fans att rösta. Det närmade sig slutet av röstningen och jag låg på plats 35 så jag tänkte att nu är det nog kört.

I slutet av maj såg jag att jag hade ett missat samtal på min mobil, tänkte att det säkert bara en jobbig försäljare men efter lite övertalning ringde jag upp.

Det var från GP scen, göteborgs postens tävling för upcoming band och artister, jag hade kommit till final och skulle tävla tillsammans med 16 bidrag i Göteborg i Augusti.

Lyckan var total och jag skuttade runt i lägenheten.Utöver internetröstningen valde en jury ut 8 bidrag som fick komma till finalen och min musik hade blivit uttagen bland ca 350 bidrag, detta kändes stort.

I samma veva började tävlingsbidraget ”Summer Love” snurra på P4 över hela landet.

I Juli hade låten spelats så många gånger på radion att den blev utmanare på svensktoppen. Och även om den inte kom in på listan var det en speciell känsla att höra sin låt på en lista med artister som Melissa Horn och Robyn.

Annielle på GP Scen

Sommaren bestod av jobb och en del spelningar på festivaler, men augusti och finaldagen kom snabbare än jag kunde ana, så var dagen för final äntligen här. Som vanligt var jag nervös, jätte nervös man vet ju aldrig vad som kan hända, kommer backtracket fungera, kommer publiken att gilla musiken?

Det är dags nu, benen går mot scenen och jag följer efter något trevande. När jag väl är på scen försvinner all nervositet, KOnstigt men är nästan alltid så.

Efteråt känns det bra och jag är glad att det gick så bra.

Jag tänker jag på de tre långa timmarna av nervositet för 3 ynka underbara minuter på scen. Man verkar aldrig vänja sig, är det verkligen värt det? Jo svaret blir JA, alltid JA!

Vi vann inte denna tävling men vi fick träffa många fina och begåvade musiker och vi hade massa kul längst vägen.

Allt gott!

// Annielle

www.annielle.com

booking@annielle.com
annielle@annielle.com

Läs även: Förra årets GP Scen vinnare och Final i Göteborgs-Postens musiktävling GP Scen

Tycker det är både kul och bra att få höra andra musikers intryck av både livekonserter de genomför, inställningar till tävlingar mm. Det är nyttigt för alla oss musiker att dela med oss om vad vi tänker om hur branschen fungerar. Idag är det BOA som skriver om deras upplevelser av GP Scen. På onsdag får vi läsa om ytterligare en GP Scen finalist – Annielle.

/Patrik Strömberg

—————————————————————————————————————————————

Anledningen till varför vi ställde upp i GPscen var för att vi kände att det var ett bra tillfälle att på ytterligare ett sätt visa oss på Göteborgs musikscen. Vi har haft en hel del spelningar från årskiftet 09/10 fram till och med början av sommaren i Göteborg samt även haft ett litet uttåg till Malmö. Vi har också deltagit i den internationella musiktävlingen Emergenza under våren i vilken vi lyckades ta oss t.o.m till semifinalen i Göteborg.
GPscen kändes som en rolig grej utöver allt detta. Vi räknade verkligen inte med att vi skulle sluta upp bland finalisterna i tävlingen, då samtalet med beskedet kom hade vi nästan uteslutit vidare medverkan eftersom vi befann oss i den nedre halvan av rankingen som var ett resultat av lyssnarröster. Men juryns erkännande vägde tyngre för vår del, genom vilka vi lyckades ta oss till finalen med.

Själva medverkan var en himla rolig upplevelse, fullspäckat torg med en entusiastisk publik som vi noterade t.o.m sjöng med när vi körde vårt nummer. Järntorget sprudlade av en härlig glädje som var underbar att uppleva. Det var väldigt nyttigt med kritiken från juryn direkt på plats också för då det är svårt att se sig själv med ögon utifrån och å liveframträdanden är av stor vikt är vi även nöjda över den biten. Nyttigt med kritik från branschfolk!
I slutändan när allt är över och trots ”oseger” är vi är glada (losersch) för att vi anmält oss till denna tävling för det var mycket skoj att få vara en del av hela spektaklet!

/BOAs scoop från ”behind the scenes”

Lyssna på BOA här: http://www.myspace.com/boarocksworld

Läs även: Förra årets GP Scen vinnare och Final i Göteborgs-Postens musiktävling GP Scen

Lördag den 14 aug på Järntorget i Göteborg så är det final i Göteborgs-Postens egna musiktävling, GP Scen, för tredje året i rad. Det är en musiktävling för osignade västsvenska artister.

Tävlingen går till så att de som lämnat sina bidrag har laddat upp en egenproducerad låt på GP Scens hemsida. Bland dessa bidrag har 16 finalister utsetts, åtta stycken bidrag utsågs genom att det gick att rösta på bidragen på GP Scen-sidan, de resterande åtta togs ut av en handplockad jury.

Samma jury, vad jag förstår, väljer ut den slutgiltliga vinnaren.

Juryn består av: Anna Maria Espinosa (artist), Johan Lindqvist (musikrecensent GP), Daniel Claeson (recensent osignat GP), Hans Olsson Brooks (Svenska Grammofonstudion).

De slutgiltiga vinnarna får sedan spela in sin låt under tre dagar i Svenska Grammofonstudion och promotionhjälp från Skiva Promotion.

I år finns det också ett publikens pris där publiken röstar på deras favorit. Vad det priset är vet jag inte i skrivande stund.

GP Scen vinnare

Första året, 2008, av GP Scen så blev det väldigt lite skrivit i Göteborgs-Posten om själva tävlingen. Det var bara ”det är dags att anmäla sig till vår nya musiktävling” samt en artikel inför finalen.

I den artikeln så haussades bara ett band, Go Drowsy, och jag hoppades verkligen att de inte skulle vinna (lessen för det Karro). Det hade inte varit bra för tävlingen. Nu blev det Mike Pearl som vann och fick tre dagars inspelningstid i Svenska Grammofonstudion (Vid den tiden fanns inte Skiva Promotion med). Jag fick Mike Pearl att komma till den andra omgången av BandMeeting Live! (2008) och fick då berätta hur det var att vinna och spela in på Svenska Grammofonstudion. Jag hoppas han har möjlighet att redogöra här på bloggen vad som hänt sedan dess och kanske ge er som skall vara med i finalen lite tips.:)

Morgan Larsson (till vänster) intervjuar Mike Pearl (till höger) under BandMeeting Live! dec 2008. Foto: Erik Wistrand

Under finalen var det 20 bidrag som framförde sina låtar eller snarare 19 stycken för det var några som drog sig ur i sista sekund. Det var mycket stressigt för dem att hinna igenom alla dessa bidrag. Antagligen därför de dragit ner antalet till 16 bidrag.

Förra året, 2009, blev det lite bättre av att det skrevs lite mer. Bandet Greta & the one night stands vann förra året. Tyvärr tyckte jag det blev mer fokus på att killarna i bandet bar kjol än ett fokus på musiken. Jag försökte få bandet med på en intervju på BandMeeting Live! förra året, men då en del av dem bodde i Stockholm var inte det möjligt. Hoppas att de kan ge oss en kommentar här om vad som hänt sen sist. Under det här året var Skiva Promotion med så det vore intressant att höra vad det gett för bandet!

I år har det varit betydligt bättre vad det gäller artiklar. Det har både varit intervjuer med en del band/artister under tiden för röstningen samt att ALLA finalister nu blir intervjuade inför lördagen. Antar att det är Skiva Promotion som vi har att tacka för det…

Röstförfarandet

Första året  kunde man, om jag minns rätt, både rösta ”tumme upp” och ”tumme ner” på bidragen, vilket resulterade i att många röstade ”tumme upp” på ett bidrag och resten ”tumme ner”.

”Tumme ner” togs bort förra året, men här fanns en annan problematik. Efter att jag pratat med några av finalisterna framgick det att en del av deras bekanta hade gjort ett program som ”automatröstade” åt dem vilket gjorde att de hamnade på en finalplats. De var inte stolta över det faktum, men det visar på hur dålig säkerhet som GP Scen har haft med röstförfarandet. Det ryktades om liknande problematik redan under första året.

Jämför du topplistan idag på GP Scen med vilka som gått vidare till finalen så stämmer inte den. Varför det är så vet jag inte. Kanske har de kommit tillrätta med problemen? Men, som sagt, jag vet inte bakgrunden till varför en hel del av de som ligger på top 8 inte gått vidare till final.

Någon som blev riktigt irriterad förra året var Mikael Larsson som startade sidan http://blogs.myspace.com/gpscen_suger. Där handlade det framförallt om problematiken över att reglerna var otydligt skrivna. Det kunde då tolkas som att de 16 st finalister togs ut av de som röstade och att juryn endast valde vinnaren i finalen – inte att det var top 8 som gick vidare och att juryn valde ut 8 andra bidrag.

Finalen

Det är alltid kul att se nya artister/band som spelar live och här finns en ypperlig möjlighet att upptäcka ny musik genom GP Scen.

Tyvärr har det inte varit särskilt mycket publik – ett hundratal varje gång ligger närmare sanningen än de tusentals som det talas om i GP:s egna artikel om GP Scen.

Det är troligen därför som GP sent in i tävlingen lanserade ”publikens pris” som ett sätt att försöka förmå banden/artisterna att dra mer publik då det skall röstas bland publiken också. Det räcker tydligen inte för GP att de raggat röster på nätet, men å andra sidan har de i alla fall fått kompensation av en intervju i GP. Det är inte alla tävlingar som gör det…

Jag hoppas verkligen att juryarbetet är bättre i år än vad det varit tidigare. Morgan Larsson, som varit konferencier på GP Scen (och även på BandMeeting Live!), har fått verkligen dra ut åsikter från juryn efter varje bidrag. Man kan tycka att recenscenter som Johan Lindqvist och Daniel Claeson skall kunna lufta sina åsikter även verbalt, men det har varit mycket dåligt med det. Jag minns att det under förra året var en del bidrag som inte ens fick någon kommentar alls. Någon i juryn hade försvunnit därifrån under tävlingen och ingen ville plocka upp mikrofonen. Jag hoppas på skärpning inför den här omgången!

Jag gissar att juryns vinnare kommer vara… Five Finger Foreheads, men jag önskar alla finalisterna lycka till! Ni kan lyssna på finalisterna via den här länken. http://gpscen.gp.se/Finalister.aspx

Tyvärr kommer jag inte i år kunna närvara på GP Scen finalen.

Ni som någon gång varit med i GP Scen får gärna ge era synpunkter och upplevelser av tävlingen här!

/Patrik Strömberg, Musikpimp och arrangör av BandMeeting Live!

För ett tag sedan så upptäckte jag Not Without Grace på klubb Centurion (Parken) i Göteborg. Stod och livetwittrade som jag brukade göra och insåg att bandet hade Twitter (@nwgmusic) så de fick kommentarer direkt.  Jag hade tyvärr ingen möjlighet att stanna och prata med dem IRL, men de upptäckte mitt livetwittrande och vi har hållt kontakten sedan dess på både Twitter och Myspace. När jag såg att de plötsligt skulle öppna på ett större promotion-event blev jag förstås nyfiken. Det var tydligen inför den senaste Twilightfilmen. Jag tänkte att det måste finnas en spännande story bakom det här och vad för känslor som måste snurra runt hos bandet inför och under en sån här stor grej.

/Patrik Strömberg, Musikpimp och arrangör av BandMeeting Live!

—————————————————————————————————————————————————

Det svåraste när jag står backstage med min gitarr och är 2 minuter från att gå på scen är att förstå hur jag hamnade här. Hjärtat är på väg att dunka igenom skjortan och det distar nästan i öronen på grund av ljudnivån hos 10 tusen förväntansfulla fans.
Den 13 juni får vi i bandet ett samtal från Nordisk Film. Drygt en vecka senare befinner vi oss i Stockholm och ska precis gå på scen som första akt. Vi ska spela på Hovet.

Vi i bandet hade gemensamt bestämt oss för att ha en lugn sommar med få, om ens några spelningar. Under ett års tid hade vi fokuserat på att skriva och spela in nytt material, giga och försöka skapa kontakter med andra medmusiker och vi kände alla att vi kunde unna oss en liten paus. Ingen av oss hade kunnat föreställa oss att vi skulle få åka upp till vår huvudstad och göra en drömspelning på sådan här kort varsel. När vi fick samtalet om att Nordisk Film skulle hålla ett promotion-event för den kommande Twilight-filmen och undrade om vi inte bara ville uppträda utan även öppna kvällen så fanns det bara ett svar.

Självklart.

Bakgrunden till detta var att Alexander, Linnéa och jag själv var i Stockholm förra hösten och gjorde ett akustiskt gig i samband med premiären för den andra filmen i serien, och dom var uppenbarligen tillräckligt nöjda för att vilja ha upp oss ytterligare en gång.
I och med att detta kom med sådan kort varsel så stod vi med två stora problem;
Vi hade nyligen blivit av med vår replokal och vår bassist, Anton, var ute och bilade genom Europa och skulle inte komma hem på ytterligare 6 veckor. Vi fick lite panik när det började närma sig spelningen och vi varken hade ordnat en replokal eller en stand-in bassist, och vi visste inte riktigt hur vi skulle lösa situationen.

Till slut fick vi lånat en lokal av våra vänner i Foobar och 4 dagar innan spelningen så fick vi reda på att Anton hade startat en fond via sin blog och med hjälp utav den skulle han lyckas att ta sig hem. Vi hämtade han på Landvetter flygplats lördag kväll den 19 Juni och efter många om och men så befann sig hela bandet samlade i en replokal, 2 dagar innan spelningen.

Härifrån gick allting väldigt fort. Det blev bestämt att alla band skulle spela 2 låtar på eventet, en egen och en cover från något utav de 3 filmernas soundtrack. Vi skulle öppna med Lykke Li´s ”Possibilitys”.
Tåget avgick från Göteborgs station 06;00 på måndag morgon, och soundcheck skulle hållas på Hovet mellan 10-12. Väl i Stockholm tar vi en taxi direkt från stationen och är framme en liten stund senare. Scenbygget är i full gång och det var en märklig känsla att vara en del i ett sådant här stort projekt. Vi får en egen louge som bara vi har tillträde till med förfriskningar och annat som skall göra det så bekvämt för oss som möjligt. Det är först nu jag börjar förstå att det är mindre än 6 timmar tills vi ska stå på scen och nervositeten som hittils hållit sig borta sätter in.

Spelningen

Hela dagen blixtrar förbi med resan upp, ett utdraget soundcheck, fram och tillbaka till hotellet och middag i greenroom med de andra artisterna. Jag minns hur vi alla satt med våra tallrikar framför oss och tittade på varandra, och ingen kunde äta. Ljudnivån ökar i takt med att Hovet fylls av människor som alla skriker när klockan börjar närma sig 6 och eventet officiellt ska börja. Vi tar alla på oss våra respektiva instrument, och ställer oss precis bakom scenen medans vi får instruktioner om vad som kommer att ske och i vilken ordning. Människor med olika ansvarsområden springer överallt och alla är nervösa när vi räknar ner de sista minutrarna innan det är dags.
Och sen går vi på.

Det var en av de häftigaste upplevelserna i våra liv och det kändes helt naturligt att gå upp och spela på en sådan här stor scen inför så många människor. – Not Without Grace

Vi öppnar med vår egna tolkning utav Lykke Li´s låt och när Linnéa sjunger de första orden så fullkomligt exploderar Hovet och responen är enorm. Resten är lite av ett suddigt minne för mig. Känslan att gå från spelningar på lokala klubbar här i Göteborg till att stå inför 10 tusen skrikande människor är svår att beskriva. Jag minns att jag stod vid ena sidan på den stora scenen och lyfte blicken ut över publikhavet och bara såg lysen överallt och jag tänkte att det här är något som alla musiker borde få uppleva. Och nervositeten släppte i samma sekund som jag slog an första tonen på gitarren. När vi sedan samlades i vår lounge direkt efter, svettiga och omtumlade så kunde vi alla enas om 2 saker. Det var en av de häftigaste upplevelserna i våra liv och det kändes helt naturligt att gå upp och spela på en sådan här stor scen inför så många människor, som att vår musik gjorde sig bättre på en störra arena.

Not Without Grace på röda mattan (Bild:Yessica Thor)

Kvällen tog dock inte slut här, utan vi blev tagna med upp till röda mattan för att fotograferas, vilket var något ovant men roligt. Sedan följde intervjuer med bland annat Life in the city som även filmade hela eventet. Här började en folkmassa samlas när människor som gick ut från Hovet såg att ett kamera-team fanns på plats, och vi fick avsluta med att skriva autografer och ta kort med fans i nästan en hel timme, vilket nästan kändes konstigare än själva spelningen. Att folk visste vilka vi var och kände igen våra låtar förstärkte bara känslan av ödmjukhet inför hela den
smått overkliga upplevelsen.

(Se intervjun här. Tack www.lifeinthecity.com /Patrik Strömberg)

Jag vet inte hur många gånger jag kollat igenom klipp från spelningen sedan jag kom hem och gått igenom allting i mitt huvud om och om igen. Det har definitivt gett mersmak och vi kommer att jobba hårt framöver för att försöka ta oss till en sådan scen igen, och det ska vi. Att jag fick inviga min nyinköpta Stratocaster på ett sådant ställe, och inför en sådan publik, är bara en bonus.

Christoffer Franzén
Not Without Grace

Mer info om Not Without Grace:

Kontaktas på info(a)notwithoutgrace.com

http://www.myspace.com/notwithoutgrace

twitter.com/nwgmusic

http://www.facebook.com/notwithoutgrace?ref=ts

Se deras framträdande på Hovet här:

”Hultsfred har konkat och ställs in” säger helt plötsligt en branschkollega rakt ut i luften där vi sitter på Galaxen och dricker öl som tagit en kvart att beställa i den nästintill tomma baren.

Ett glas vin får man unna sig när man ska spela på festival!

Peace & Love – giget

Paneldiskussion om musikbranschen

Är det någon som skall till Peace & Love och skulle tycka det var roligt att gästblogga om det här på bloggen?

Jag skulle gärna vilja få en text om själva festivalen och om en av deras paneldebatter nämligen – Fri Musik en självklarhet? (onsdag kl19.30 – 21.00)

Kontakta mig snarast om du tycker det verkar kul!

info(a)bandmeeting.se

/Patrik Strömberg

Madeleine Ericson har kommit på de flesta BandMeeting Live! här i Göteborg och hon har verkligen passat på att nyttja möjligheten till att träffa nya människor inom musikbranschen. Det är inte bara med mig hon pratat med utan jag har sett att hon har minglat/nätverkat ordentligt med rätt sorts människor!

Nu på måndag den 21 juni har vi alla möjligheten att få höra henne spela live på Mitt Andra Hem (2:a långgatan 31) i Göteborg.

Det lovas bli intensiv musik, rock/pop/folkinspirerat, med engelska texter som berör. Hon har dessutom precis fått med sig en basist/elgitarrist från Norge.

Exempel finns på: www.myspace.com/madeleinefolkrock

Samtidigt letar hon efter en trummis, så är du nyfiken kan du passa på att gå dit för att lyssna & presentera dig för henne.

Jag kommer också vara där så vill ni snacka om musik, musikbransch mm över en öl så finns jag tillgänglig.:)

/Patrik Strömberg

Genre bredden är stor och det finns inga hinder för Psycho Horns! Soul, Funk, RnB, Jazz, Pop, Blues, Rock n Roll, Reggae, och Ska spelas kontinuerligt.

http://www.myspace.com/psychohorns

Gatumusikanterna tog kontakt med mig via Twitter för ett tag sedan och tipsade om att de arrangerade SM för gatumusikanter. Jag tyckte det lät så galet och roligt att jag bad dem skriva om det här på bloggen.

/Patrik Strömberg

Vi var så nervösa att vi knappt kunde prata den där dagen när vi vandrade mot Medborgarplatsen med panflöjt i hand för första gången. Hjärtat slog allt hastigare medan vi letade efter en tom plätt att ställa oss på.  Det var precis efter lunch så många människor strosade runt på torget. De såg väldigt upptagna och stressade ut, så där som man lätt gör mitt i veckan när vintern känns oändlig och snön ligger tungt på marken. Ändå var det just idag som vi valt att uppträda som gatumusikanter för allra första gången. Det var den 1a februari i år.

Det tog några minuter innan vi fick ur oss något ljud. Vi sparkade försiktigt i snön och tittade på människorna. Sen tittade vi på varandra – det var nu eller aldrig. Och när vi öppnade munnen och började sjunga, först väldigt lågt men sedan stegvis högre, kändes det plötsligt inte läskigt längre. Det kändes faktiskt ganska bra. Riktigt bra till och med. Och med det var projektet Gatumusikanterna igång.

Projektet varade i tio veckor och med gångerna blev vi allt säkrare. Från att sjunga delar av ett fåtal sånger vid vårt första framträdande till att sjunga med högtalare vid vår sida för att slutligen sjunga i en timme för full hals utan varken högtalare eller nervositet. Vi kunde nog aldrig tro att det skulle gå så lätt att göra något så annorlunda mitt i Stockholm. För det var annorlunda, människor hade sällan sätt två unga tjejer mitt i vintrig lunchrusning med höga stämmor.

Detta har resulterat i att vi den 14e augusti i år håller i Sveriges första SM för Gatumusikanter som hålls i Mariefred. I slutet av mars tog Ronnie Törnblom, ordförande för Företagarföreningen i Mariefred, kontakt med oss efter att ha hittat vår blogg. Han undrade om vi var intresserade av att hjälpa till och arrangera ett SM för Gatumusikanter under sommaren i Mariefred. Vi kunde inte föreställa oss något vi hellre ville göra.

Planeringen är i full gång med att bygga en webbsida, dra ut och uppträda på stan, vara dagligt aktiva inom sociala medier, skriva pressreleases och få medias uppmärksamhet och sprida evenemanget bland alla vi känner och stöter på. Vem vet – det kanske även kommer att dyka upp en flash mob inom kort i Stockholm?

Vi gör det här för att vi vill att många fler än vi ska få uppleva hur livet som gatumusiker är. Men också för att det är en personlig resa där man inte kan annat än att utvecklas. Att se sina egna framgångar, oavsett vad det gäller, är en känsla man inte vill byta ut mot något annat.

Nu är det vårt främsta mål att säkerställa att så många som möjligt tar chansen och uppträder som gatumusikanter i Mariefred i sommar.  Kan du sjunga, spela gitarr, joddla, blåsa i rör, spela fiol eller dragspel? Har du egen musik som du vill sprida eller vill du hylla din favoritartist? Letar du efter det perfekta tillfället att bli upptäckt? Eller vill du helt enkelt göra något annorlunda och lite galet med kompisarna en solig sommardag? Vi välkomnar alla människor att uppträda – själva, i grupp, i kör – vad du vill! Allt som krävs är att skicka ett mail till gatumusikanterna@hotmail.com eller surfa in på bloggen http://gatumusikanterna.se och anmäla dig.

Stora prispengar utlovas samt en salig blandning av musiker och musikstilar från hela landet. Äntligen finns det tid att njuta av gatumusik!

Emelie Fågelstedt och Josefin Hagström