BandMeeting kommer att genomföra workshops om Marknadsföring för artister under våren tillsammans med Blindmen. Då kommer vi att gå igenom vad marknadsföring innebär, med en särskild inriktning på sociala medier. Det handlar om workshops på fem timmar i små grupper om 6-7 deltagare. Du kan läsa programmet här. De kommer att äga rum under april i Göteborg och i Stockholm och kostar 950 kr per deltagare.

Ni kan göra en intresseanmälan till Pär Berglund på Blindmen. Mejla och berätta vilken ort som i så fall är aktuell och om du föredrar dagtid, kvällstid eller helger. Intresseanmälan är inte bindande.

Om du inte kan komma till Göteborg eller Stockholm så får du gärna berätta vilken stad som skulle passa dig bäst så att vi kan se möjligheterna om vi kan komma till din stad.

Jag bad Greta & The One Night Stands om en kommentar vad som hänt sedan de vann GP Scen förra året. Hugo blev så inspirerad att det blev ett helt inlägg istället. Kul!
Nu hoppas jag bara att jag kan lägga in det här korrekt från min iPhone.
/Patrik Strömberg
————————————————–

Ett år efter

Ett år har gått sedan vi i Greta & The One Night Stands vann GP Scen,
och som nästan alltid känns det som att ett år har gått väldigt fort.
Att vinna GP Scen kändes väldigt ärofyllt, inte minst med tanke på att
finalfältet kändes otroligt starkt och utgången oviss.
Innan och under finalen intalade vi oss själva att det inte skulle
göra särskilt mycket om vi inte vann. Att det var lugnt. Vilket det
med säkerhet också hade varit.
Det var först när vi vann och en tid därefter vi förstod vilken jäkla
flax det var att vi gick och vann den där tävlingen, eftersom det var
så mycket som hände och som vi upplevde som vi för allt i världen inte
hade velat vara utan.

När GP intervjuade mig i våras inför en artikel som skulle handla om
detta års tävling så sa jag att en av de största grejen som tävlingen
gav oss var en viss legitimitet som band. Mycket blev på riktigt, och
vi gick på många sätt ifrån det demostadie vi hade varit på innan.

När finalen just skulle avgöras och juryn skulle läsa upp vilka som
hade vunnit hade himlen strax innan öppnats och regnet fullkomligt
dröp ner. Av någon anledning hade vi fått för oss att vi inte skulle
vinna, och stod därför och huttrade en bit bakom scenen under ett
litet tak i våra korta korta kjolar och hörde inte ens juryns
motivering. Men Johan uppfattade att någon sa ”Greta & The One Night
Stands” och vi sprang till scenen och undrade om vi hade fått ett
tröstpris, typ tävlingens minst normativa klädsel eller något. Jag hör
mig själv fråga ”Vad händer?” och någon svarar ”Ni vann!” och sekunder
efter står vi på scenen med ett par blomsterkvastar och är rätt
omtumlade.
Särskilt mycket publik var det inte kvar, regnet hade sköljt bort de
flesta (även om det var någon bloggare som påstod att det var på grund
av att vinnarbandet var så jävla dåliga, men vi har valt att tro att
det var på grund av regnet). Segerintervju på scenen, reprisspelande
av vinnarlåten, radiointervju i Mix Megapol direktsänt från trappan
ner från scenen, tidningsintervju och sen ryckte GP-TV i oss för
ytterligare en intervju.
Jag vill kanske inte kalla det legitimitet, men visst var det coolt
att känna sig som en som journalisterna sliter i, om än bara för en
stund. Strax efter var glamouren borta där vi stod på
spårvagnshållplatsen på Järntorget, sjöblöta med ett ton lika sjöblöt
packning, väntande på en vagn som aldrig ville komma.
Men någonstans därinne i bröstet var det ändå något som värmde väldigt fint.

Den största delen av förstapriset var de tre dagarna i Svenska
Grammofonstudion, som snarare blev en röra av halvdagar fram och
tillbaka. Det första vi gjorde på låten var att spela in leadsången,
eftersom vår sångerska Hanna skulle ta sitt pick och pack och dra till
Asien bara några veckor efter finalen. Knappast ett vanligt förfarande
vid inspelningar. Men det gick bra. Jag och Johan kom senare och
spelade in resten av låten.
Jag vet inte vad jag ska säga om inspelningarna, utan att bli alltför
långrandig med en miljon detaljer och dylikt. Jag kan mest säga att
det var en fullständig fröjd att vara i lokalerna, med den underbara
Hans Olsson Brookes som spelade in oss.
Vi fick se vår lilla låt som ursprungligen var inspelad i en liten
enrummare, med en mikrofon fastsatt i en whiskeykartong, stående på
ett fruktansvärt ostämt piano, förvandlas till ett ljudlandskap vi
inte varit i närheten av att åstadkomma själva. Låten blev liksom så
lik, men ändå något helt annat.

Lanseringen av låten, genom Skiva Promotion var lite förvirrande för
oss, och vi kände väl att vi hade ganska lite kontroll över det hela.
De skickade ut låten till säkert samtliga radiostationer, och vi fick
en del rotation, framförallt på olika studentradiostationer, men även
på viss lokalradio. Det roligaste med det var nästan att höra med
vilken svårighet många uttalade vårt namn. Visst är Greta & The One
Night Stands inte tidernas kortaste bandnamn, men så himla svårt är
det väl ändå inte att säga? Vi fick i alla fall höra ett otal
uttalsvarianter på namnet, klart spännande var det.
Vad vi kanske hade önskat med själva lanseringen var kanske en mer
rejäl funderare om vad vi faktiskt ville åstadkomma med lanseringen.
Ett möte där man pratade igenom olika möjligheter och strategier. Nu
blev det en bred lansering till samtlig radio. Kanske hade det varit
en idé att göra en smalare, mer riktad lansering mot något som vi
trodde på.

Det häftigaste som hände under året var nog dock när vi googlade lite
förstrött på vårt bandnamn i jakt på någon ny bloggare eller dylikt
som hade upptäckt oss. Då upptäcker vi att ”Hearts & Bones” har blivit
spelad på en podcast i USA. Vi efterforskar lite och det visar sig att
det är en man som kallar sig Oedipus, som det visade sig tidigare hade
varit chef för en radiokanal i USA i trettio år, radiokanalen som var
den första i USA som spelade punk, och som hade varit med och brejka
artister som U2 och BLABLABLA.
Nu hade han startat en hemsida med postcasts, och i hans absolut
första podcast i januari så avslutade han sändningen med Greta & The
One Night Stands och låten ”Hearts & Bones”.
Det visade sig, när vi mejlade honom, att i och med lanseringen av
singeln så hade den hamnat på ett digitalt nätverk av låtar, som den
här mannen då spenderade dagarna med att lyssna sig igenom på jakt
efter ny musik. Och då hade han fastnat för oss.
Men det coolaste med det hela var nog inte att ha blivit spelade i
USA, eller att det inte var någon finnig grabb i någon källare, utan
en radioman med 30 år i branschen, utan det coolaste var nog helt
enkelt att höra sitt bandnamn bli uppläst med amerikansk accent.

Det glömmer jag aldrig.

På lördag kommer vi tillbaka till Järntorget för att spela vinnarlåten
och en låt till, som heter ”The Year and Months”. Den senare är något
exempel på vilket håll Greta & The One Night Stands nog kommer att ta
sig i framtiden. Lite komplexare och kanske mindre direkt, men med
förhoppning om att man som lyssnare ska bli belönad om man bara tar
sig in i den världen.
Vi hoppas ni kommer tycka om den, vi ser fram emot att komma och spela.

Vi ses!
/Hugo
Greta & The One Night Stands

Jag har glädjen att få Lasse Thomasson från www.blindmen.se som gästbloggare den här veckan. Det här gästblogginlägget blir en litet smakprov på den paneldiskussion som kommer att vara under BandMeeting Live! här i Göteborg den 24 maj på Brew House. Lasse kommer ju faktiskt att vara en av dem som kommer sitta i panelen. Han finns också tillgänglig här och nu på bloggen så det är bara att kommentera så svarar han så snart han kan.:)

/Patrik Strömberg, arrangör av BandMeeting

———————————————————————————————————————————————————

När Patrik kontaktade mig och undrade om jag kunde gästblogga om hur man som artist kan använda Myspace så tänkte jag att det går snabbt. Helt enkelt en enda kort mening. ”Låt bli!”

Fast så enkelt som ”Låt bli!” är det nog inte. Visst, Myspace har stora brister. Det är fult som stryk och det spammas enormt. Men det finns möjligheter också, för den gör på rätt sätt. Dessutom förväntas det, framför allt bland bloggare och podcastare i USA och England, att man har en Myspace sida och det är ofta den de länkar till istället för t.ex. hemsidan.

Så istället för att titta på alla brister (för att det är för enkelt och tråkigt) så här följer några handfasta råd att göra livet på Myspace lite mer konstruktivt.

-       Försök hålla din design enkel, tydlig och läsbar. Undvik stökiga bakgrunder och färgkombinationer som gör texten svår att läsa. Lägg inte till en massa extra flashapplikationer och alla dina videos. Det tar lång tid att ladda och gör det svårt för lyssnare och läsare att hitta. Välj istället ut det som är mest relevant just nu och byt ofta istället. Det gör din sida mer tillgänglig och intressant. På Myspace gäller ”Less is more” för designen.

-       Förstå att Myspace fungerar på olika sätt i olika kulturer och områden. I Sverige är det ganska få vanliga lyssnare och fans som är med och istället många artister och band. I andra länder, framför allt USA, är Myspace ett bredare socialt media med fler lyssnare och fan som är aktiva.
Använd därför Myspace i Sverige mer för att knyta kontakt och bygga nätverk med andra musiker och artister och Myspace i utlandet för att mer fånga upp fans och lyssnare.

-       Myspace är i grund och botten (trots all urvattning och spam) ett socialt media och samma regler gäller där som på andra stället som Facebook, bloggar och Twitter. För att få någonting så måste du först ge någonting.
Det är lätt att lägga till nya vänner, men de vännerna har sällan något värde om du inte tar dig tiden att bygga relationer till dem. Myspace är ingen genväg, ska du bygga en trogen fanbase på Myspace så tar det lika mycket tid som någon annanstans.

-       Undvik vän-racet. Det är kanske kul att ha 100 000 Myspace vänner, men betyder just att de är många någonting? Det tar en massa tid att jaga vänner och det är frågan om det är värt den tiden. Om 1 av 1000 av dina 100 000 vänner köper din nya skiva så innebär det 100 sålda skivor. Troligtvis många timmars arbete för varje sålt ex.
Lägg den istället på att utveckla de vänner du har eller på något annat utanför Myspace som ger mer tillbaka.

-       Myspace är inte istället för din hemsida, det är ett komplement till den. För det första upplevs en egen hemsida under en egen domän som mer seriöst, mer professionelt. För det andra är det, trots att Myspace är ett socialt media, svårt för lyssnare som inte är medlemmar på Myspace att kommunicera med dig. De kan lyssna men inte lämna kommentarer eller meddelanden. Med Myspace som hemsida stänger du den störta delen av Internet från att komma i kontakt med dig. Samma sak gäller för t.ex Facebook och andra sajter som kräver medlemskap.

Det var några korta råd sprungna ur mina erfaranheter. De tillsammans med en dos vanligt sunt förnuft gör att du förhoppningsvis kan få ut lite mer av din Myspace sida.
Och kommentera gärna och du har liknande eller motsatta tankar. Jag svarar självklart på alla seriösa kommentarer.

- Lasse Thomasson

Hans Selander – en frilansande A&R på Record Union

För ett tag sedan träffade jag Hans Selander (aka A&R Hasse) som är frilansande A&R på Record Union. Vi pratade om intresse för musik, Record Union och hur det är att vara frilansande A&R.

Hur fick du kontakt med Record Union?

De kontaktade mig och jag kollade upp Record Union innan jag bestämde mig.

Varför tog Record Union kontakt just med dig?

Fredrik Holmberg från Record Union svarar på detta:

Well, we were souting around myspace for music enthusiasts and people we thought would understand and appreciate what Record Union were all about. At this point the A&R network was very small and we needed good representatives who fit the profile. For this reason we took contact with Hasse, and our hopes were confirmed.

Our criteria were: music addicts, online savy, understand the music biz and what independent means, experienced within music on (preferably played in a band and some point), understood the possibilities Record Union presented, understood the Record Union values, had contact with bands. Most important: a genuine love for music and respect for musicians.
From what i recall, Hasse met most of these criteria, especially when we opened dialogue with him. We are also glad that Hasse asked so many questions about us and the service, because it showed he took it seriously.

Vad är din bakgrund?

Jag var basist i punkbandet Rabies 1980-1985 och varit intresserad av musik i hela mitt liv.

Jag är en samlare i grunden och har köpt mängder med skivor, men det är inte ”bara” skivor som jag samlar utan det är mer att jag ”samlar på artister”. I min umgängeskrets var det högstatus att hitta nya osignade artister innan dem slog igenom.

Jag har spenderat mycket tid på Bengans, Skivhugget och Pet Sound, som hade en mycket bra importavdelning.

När jag bildade familj kom jag ifrån det här en hel del, men när barnen blev äldre fick jag mer tid och började söka igen. Kollade vilka av polarna som fortfarande spelade och började söka på Internet efter ny musik.

Myspace var en perfekt plattform för mig att hitta ny musik. Innan Myspace så var jag mycket inne på Musik Forum i olika delar av världen för att hitta ny musik. Där fick jag tips om ny musik och man delade med sig av sina upptäckter. Det kändes som en vinnare där man fick en ständig ström av ny musik. Myspace gjorde bara det här enklare att nå hela världen.

Vad gör dig till en bra A&R?

Mitt stora intresse & engagemang, mitt kontaktnät, kan ge kritik och samtidigt ha en öppenhet.

Vad förväntar du dig av banden och vad kan de förvänta sig av dig?

Om banden själv visar intresse och är beredda att göra det som krävs – då kommer de att få ut mer av mig. Det gäller att jobba ihop. Jag kommer aldrig att bli en ”curlande” A&R.

Jag har inga förväntningar på banden, men förhoppningar om att de skall lyckas. Jag tycker det är synd om de band som gör bra musik, men inte förvaltar det. De som inte anstränger sig själva kommer jag heller inte göra något för. De som engagerar sig jobbar jag mer för och ser till att de blir omtalade i de kanaler som jag använder mig av. Det gäller att ta vara på det som ges och jag har bara det jag kan erbjuda.

Det är många som tror att jag är anställd av Record Union och ställer en massa frågor om Record Union till mig, men jag är en frilansande A&R och inte anställd. Jag har däremot byggt upp ett bra samarbete med Record Union. Det är ett nytt bolag som startade förra året, som nog kan bli riktigt framgångsrikt. – Hans Selander, frilansande A&R

Just nu har jag ett mycket modernt band som är intresserat – Slice the cake. Ett band som träffats på ett Metal-Forum där de med samma musiksmak bestämde sig för att skapa musik ihop. Medlemmarna bor i England, Australien och Sverige och har tack vare Internet på ett relativt enkelt sätt nu spelat in och alldeles nyligen släppt sin debut-EP Cleansed.

Vilka kanaler är det du använder dig av för att marknadsföra de band/artister som är kopplade till dig?

Just nu använder jag mig i första hand av min A&R-sida på Facebook där jag promotar banden och lägger upp information och länkar de (och andra) kan ha nytta av. För övrigt så har jag sidor på MySpace, Twitter, LastFM, Deezer, iLike, ShareMyPlaylists, People’s Music Store (där jag har fyra separata webbutiker där man kan köpa bandens releaser), SkyRock, ReverbNation. Jag är mer eller mindre aktiv på alla, men försöker i första hand läsa på allt jag hittar om olika strategier för hur man använder Sociala Medier på bästa sätt.

Record Union har precis signat med Norska WiMP som kommer att konkurrera med Spotify, jag har ännu ingen invite där ännu men så fort jag kommer in så ska jag se hur jag ska änvända den. Sen har jag ju Spellistor på både Spotify och Deezer som jag hela tiden uppdaterar med nya releaser allt eftersom de dyker upp. Försöker även få tag på någon i USA som kan hjälpa mig med liknande spellistor även på Lala som enbart är tillgänglig för den amerikanska marknaden.

Hur tjänar du pengar som frilansande A&R?

Går det bra för bandet så tjänar jag pengar. Ju mer jag kämpar desto mer pengar kan jag tjäna. Andelen av förtjänsten fördelas så att 85% går direkt till bandet de resterande 15% går till Record Union. Jag får pengar av den andel som går till Record Union.

Om vi tar iTunes som ett exempel. De tar väl 50% av försäljningen. Av de resterande 50% tar bandet 85% och Record Union får 15% varav jag får en viss del utav Record Union.

För att lyckas som frilansande A&R inom Record Union ser jag samarbetet i tre enheter – jag själv, banden och Record Union.

Record Unions uppgift är – att rätt samarbetspartners och utveckla tjänster etc. De kämpar för att jobba med sitt varumärke och däri lyfta fram band och A&Rs då och då.

Min uppgift är – att få ut mina artister/band och hjälpa dem att lyckas, samt att lyfta fram Record Union.

Artisten/Bandens uppgift är – att lyfta fram mig och Record Union. Tyvärr funkar det inte riktigt så.  De kan med enkla medel lyfta fram mig och Record Union, om de hade velat synas mer. Idag har vi hamnat mycket i ett ”curlingsamhälle”. Många av de nya banden är inte vana vid att engagera sig utan vill att någon annan skall göra det åt dem utan att de ger något tillbaka.

Vad är roligast med att vara A&R?

Äntligen har jag fått ett verktyg och möjlighet att hjälpa dem som jag fått kontakt med via Myspace. Det är roligt att lyfta fram och hjälpa nya musiker.

Vill du få kontakt med Hans Selander så hittar du honom här: https://www.recordunion.com/Profile/24

Läs även ”Record Union din väg till musikrymden”

/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting

Jag vet att jag skriver mycket om Facebook, Myspace och Twitter och hur viktigt det är att hålla en konversation med fans, journalister, bloggare m fl och inte använda dessa som en megafon.

Jag blev inspirerad av att skriva om det igen efter Pär Berglunds blogginlägg på Blindmen om Facebook 101. Det är ett mycket bra inlägg med många bra råd vad du som musiker skall tänka på och varför det är så viktigt att finnas på Facebook. Där går Pär igenom det viktigaste:

• Skaffa en fan-sida (inte en grupp!)
• Vad du bör skriva och inte skriva i statusraden
• Hur viktigt det är att föra en dialog med dina fans och de som ger kommentarer.

Att ge kommentarer

Det var just ämnet: hur du kommenterar som fick mig extra inspirerad. För två veckor sedan skrev jag om vad jag tyckte om att fler och fler börjar spamma ner Facebook och använder sin sida (och andras sidor) som en megafon, precis som det tyvärr är på Myspace (Läs mer om det här.)

Det har däremot dykt upp ett annat problem. Jag vet dock inte om det är ett problem, men det är intressant i alla fall…

Sociala medier handlar om att hålla kontakten, dela med sig av information och att föra en dialog. Facebook har ett utmärkt gränssnitt för det här och det är gratis att använda sig av Facebook. Problematiken här är att du måste just ha en profil för att delta i konversationen. Den kan du heller inte länka ut till andra sidor, som du kan med ex med en blogg.

Nu när jag skriver den här kommentaren, som är mångt och mycket en kommentar till Pärs inlägg på Blindmen så använder jag mig av pingbacks & trackbacks. Det innebär att när jag länkar till Pärs inlägg så kommer det även synas på Blindmens blog att jag gjort en kommentar på DERAS ”Senaste kommentarer”. Det ger en stor öppenhet och det gynnar oss båda utöver att vi delar med oss av informationen så får vi ett diskusssionsflöde som gör att vi får bättre ranking i sökmotorerna mm, vilket förutom den rent egocentriska tanken även får fler att upptäcka både Blindmen och BandMeeting. Det är också bättre att göra en kommentar på detta sätt, om du skall skriva ett långt inlägg… För en kortare kommentar är det förstås bäst med att ge en kommentar direkt på ett inlägg istället för att göra ett eget blogginlägg på din egen blogg (Hände ni med på den tankegången?).

För att återgå till vad jag menade med problematiken med Facebook. Både Blindmen och BandMeeting har fan-sidor på Facebook och när vi skriver något på respektive bloggar lägger vi in det på Facebook med en länk. Då blir det allt som oftast reaktioner och kommentarer på Facebook och inte på bloggen. De som inte har en profil på Facebook kan då inte delta i diskussionen och det är betydligt fler som följer våra bloggar än vad vi har i Facebook-fans. Öppenheten och möjlighet till att fler gör reflektioner via bloggen borde vara större för oss båda, men av någon anledning så blir det mest kommentarer på Facebook.

Min tanke när jag startade BandMeetings fan-sida på Facebook var förstås att få trafik därifrån hit till BandMeeting – och det får jag verkligen! Jag har också försökt få fler att gå med i fan-sidan, så det är en delad känsla. Det är bra att fler går med BandMeetings Facebook-sida och att det förs en dialog någonstans. Ni läser ju trots allt det som skrivs här på bloggen och det är ju det viktigaste (och att ni är intresserade av det jag skriver förstås…) Huvudpoängen med BandMeeting är ge musiker möjlighet till dialog, utbyte av kunskap, nätverk med andra musiker/musikbransch och information.

Jag tror att det är en blandning av rädsla och lathet som gör att det, än så länge, är mer dialog på Facebook än på bloggen. Det är väldigt enkelt att ge en kommentar och kanske en ‘like’ på Facebook och det uppskattar jag verkligen! Här på bloggen kan du göra exakt samma sak, men det är fler som läser den här…

Nyttan för musiker

Nu sitter väl du och tänker: ”Det är väl bara intressant för dig som bloggare. Vad skall jag som musiker ha nytta av det?”

Nyttan för dig som musiker är att arbeta med din relation till dina fans! Hur mycket vet du om dina fans? Vilken åldersgrupp tillhör dem? Vad lyssnar dem på mer än dig/ditt band? Finns de på Facebook, Myspace, Twitter eller kanske t.o.m. har en blogg? Då är det verkligen viktigt att du får dem att skriva om dig/ditt band när de lyssnar på din musik och går på dina konserter. Det är ju förstås ännu bättre om det är någon annan som skriver bra saker om ditt musikskapande än att du själv gör det! Då är det framförallt viktigt att du för en dialog med dessa intresserade fans! De som driver musikbloggar, har egna webbradiostationer, tipsar andra om konserter via Facebook – det är dem du måste nå s k hardcorefans som verkligen stöttar dig! Ge dem en extra möjlighet att skriva om ditt framförande genom att ex ge dem gratis inträde eller en skiva. Du kommer få så mycket mer tillbaka. Och förstås när de skriver något om dig så passar du på att ge en kommentar…:)

Tips! Förutom att direkt fråga dina fans så kan du få reda på mer information var de finns på nätet om du använder dig av ReverbNations ‘fanreach’.

Länkar:

Blindmens Facebook-sida

BandMeetings Facebook-sida

Vi hörs, syns och kommenterar snart igen…

/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting

Facebook ligger nu tvåa i global rankning vad det gäller besökare, besökstid mm enligt alexa.com. Betydligt mer populärt än Myspace som just nu finns på en 16:e plats. Det kan inte bli mer tydligare att du måste vara på Facebook som musiker för att nå ut till så många som möjligt. Här finns betydligt fler lyssnare och potentiella fans än på Myspace som, åtminstone vad det gäller Sverige, domineras av musiker/band som är intresserade av att få ut sin egen musik och inte särskilt intresserade av att lyssna på andras musik.

Facebook började (när det börja slå igenom) som ett sätt att hålla kontakt med sin släkt, vänner och bekanta. De som varit där länge har alltså en rätt privat & personlig profil. Med Facebook-grupper och sedan Facebook-sidor kan du även få kontakt med andra personer inom Facebook utan att bli vän med dem. Du behöver inte dela med dig av allt från din personliga profil, vilket är skönt i många avseenden. Man skall inte behöva vara sitt varumärke HELA TIDEN när man är ute på nätet.

Som musiker, arrangör m fl bör du starta en FB- sida för att skaffa fler fans & kontakter. FB-grupper är till för tillfälliga ämnen.

Den absoluta fördelen med att starta en FB-sida istället för en FB-grupp är att FB-sidan syns i nyhetsflödet, vilket inte FB-gruppen gör.

Det som gör det lite svårt med Facebook är att du inte kan bjuda in andra till varken din FB-grupp eller FB-sida utan att du känner dem själv. Det innebär förstås att den måste bli rekommenderad av någon annan i gruppen/sidan. Jag tycker nog att det är en fördel. Det visar på hur stark en grupp/sidan verkligen är om dess medlemmar rekommenderar det till andra istället för att någon massinbjuder folk. En del företag/organisationer har struntat i det här och startat personliga profiler i företagets/organisationens namn för att kunna skicka vänbegäran till ”vem som helst”. Jag är inte så säker på att det är en sådan smart strategi i längden. Det beror mycket på hur starkt varumärke som företaget/organisationen har. Kan du tänka dig dela med dig av dina personliga uttryck mm som du delar med dig i din personliga profil till det här företaget/organisationen?

Jag har inte varit helt konsekvent vad det gäller vem jag blir vän med eller ej, men min grundprincip är att jag skall ha träffat dem personligen för att jag skulle kunna tänka mig bli deras FB-vän, men helst ser jag att de blir ”fan” till BandMeetings FB-sida.

Sedan har vi problemet som är så tydligt från Myspace: din Wall på FB blir nerklottrad med inlägg med endast en länk (som oftast leder till deras Myspace-sida) utan att förklara varför det skulle var intressant. Det är som om att någon moonar dig. De tänker förstås tanken att social medier är som vilket media som helst. De använder den som en megafon. Det kan inte vara på något sätt smart. Visst du syns överallt, men om de flesta blir irriterade så har du verkligen inte lyckats med något, om du inte var ute efter att förstöra ditt varumärke…

Det många glömmer av är att det handlar om sociala medier. Det effektivaste sättet att använda sig av sociala medier är just att vara… social. Det innebär att du tar diskussioner med andra och diskuterar andra saker än om dig själv (eller ditt band). Det gäller både på Facebook, Myspace, Twitter och alla andra sociala medier du använder dig av. Tänk dig sociala medier som en stor fest. Pratar du bara om dig själv och skriker ut ramsor eller liknande blir du en tråkig och framförallt störig person. Intresserar du dig däremot vad andra gör och hamnar i olika samtal/diskussioner blir du betydligt mer intressantare att följa.

Alla ni som nu använder er av sociala medier för att nå ut till fler fans/medlemmar/kunder ni får helt enkelt lägga upp en bättre strategi! Det går inte tänka gammelmedia längre och använda sig av megafoner. Ni behöver få en konversation med era fans/medlemmar/kunder och intressera er för dem och inte vara så självupptagna!

Mer om hur du skall hantera sociala medier kan du läsa exempelvis här:

Läs JMW Kommunikations blogg om - Sociala Medier är kommunikation. Punkt.

Blindmen har skrivit mycket om det här  - Lite Facebook-tips, ”Push” or ”Pull”, och Låt Megafonen samla damm.

Läs även mitt tidigare blogginlägg om - Vad skall du göra med Myspace, Facebook, Twitter och andra sociala medier?

/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting

Förra året intervjuade jag Anna-Clara Blixt Modin och Malinn Sjölander från Ubetoo. Ubetoo.com är en nystartad site för streamad musik som riktar sig till att hjälpa osignade artister/band att nå ut med sin musik. Syftet med Ubetoo är att artister ska ha möjlighet att nå ut med sin musik till en stor publik och samtidigt få  betalt för det. Att artisten ska bestämma över sin egna musik och behålla alla rättigheter. Ubetoo betalar upp till 0,04EUR per unik spelning som är gjord på siten (mer info om betalning finns här: http://www.ubetoo.com/news/ubetoo-pays ).

I intervjun, ”Ubetoo – en site för streamad musik för att hjälpa osignade artister att nå ut”, som jag gjorde förra året så höll de på att utveckla en spelare som går att lägga på andra siter – och samtidigt få betalt! Nu har de kommit med en BETA-version av en sådan spelare. Man får inte lika mycket betalt som om det sker på Ubetoo, men det är ändå en trevlig fördel (mer info om betalning för extern-spelare finns här: http://www.ubetoo.com/news/external-music-player).

Tycker det är en trevlig inställning Ubetoo har att om man nyttjar deras spelare och sprider sin musik, vilket också genererar i att man marknadsför Ubetoo så får man också betalt för det.

Ubetoo-spelaren är enkel att använda. Du laddar upp låt plus ev ”album cover”. Sedan har du möjlighet att ge information om låten som går att läsa bredvid på Ubetoo-sidan och Ubetoo-medlemmar har möjlighet att ge kommentarer direkt på spelarsidan. (Du kan även lägga upp musikvideos med den här spelaren.) När du vill lyssna på en låt klickar du på den och går igång automatiskt. Här har du sedan möjlighet, förutom att ge en kommentar, dela med dig den till andra via ”Share this Song”. Här finns genvägar till bl a Facebook, men framförallt en embedded code som gör att du kan lägga den här spelaren på ex din webb/bloggsida. Eftersom det är en BETA-version så är inte allt klart än. Just nu är spelaren svart, det syns inte vilken artist eller vilken låt som spelas – inte ens att den är från Ubetoo, men reklamen syns och betygsättningen så den genererar pengar och framförallt din låt. Du kan också än så länge bara använda en låt per spelare, men ändringar är på väg för att kunna använda ens ”Playlist” också.

Här är ett exempel från mitt egna band, Red Boulevard Room med låten Temptation.

För att den skulle få plats här på bloggen har jag ändrat på ”width” till 600 (från 640) och ”height” till 150 (från 390) i koden.

Här är en del av grundkoden och jag har fetat det du kan ändra på:

”object classid=”clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000″ width=”600″ height=”150″

Med ändringarna fungerar ser spelaren ut så här:

Du kan på så sätt få dina fans att sprida din musik. Dock måste de gå till din låt på Ubetoo för att komma åt embedded-koden, än så länge. De behöver inte logga in på Ubetoo-siten för att göra det. Vill de däremot göra en kommentar kan de göra det genom att registrera sig på Ubetoo eller använda ”facebook connect” genom att använda sitt facebook-login. Hur du integrerar Facebook och Ubetoo kan du läsa mer om här: http://www.ubetoo.com/news/integrate-your-ubetoo-account-with-facebook

Det går även att sprida din musikvideo på samma sätt som din musik och även att få dina fans att lägga upp din spelare på deras sidor, bloggar eller länka från Facebook.

Och ja – Du kan se musikvideon också, trots att den är i svart i startläget.

Här är ett exempel från en annan Ubetoo-användare från Stockholm.

I.D.A med Armageddon Ready.

Det finns en hel del kvar att fixa med Ubetoos externa spelare, men det verkar onekligen intressant när de verkligen får ihop det…

Jag väntar mig i alla fall en riktigt bra spelare när de väl blir klara.

/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting

Det är med glädje som jag fått Mathias Eriksson från bl a Demon Studio att gästblogga. Här skriver han om hur han använt Record Union för att få ut sin musik. /Patrik Strömberg

Jag är en av dem som gått med i Facebookgruppen ”Vad vore livet utan musik?”. Jag vet inte vad dom pratar om där, men titeln passar mig ganska bra. Jag har skrivit/producerat musik sedan en bit in på högstadiet, pluggade ljudteknik efter gymnasiet, driver inspelningsstudion Demon Studio i Kungsbacka och har släppt två album. Nu gör jag även musik till andra artister och jobbar med filmljud.

Drömmen om att bli signad. Den dör i mig lite mer hela tiden. Efter att ha släppt två album på två olika skivbolag som är mer eller mindre världskända, skall dock tillläggas att det handlar om undergroundmusik, så när jag säger världskända betyder det inte att du hör mig på radio eller ser mig på TV. Såklart blir man grymt glad, upphetsad, överväldigad o.s.v. när man får chansen. Men det man ofta får, har jag märkt både av egen erfarenhet och av kollegor, är oftast inte mycket mer än en logga på skivan (som iofs. kan vara värt lite grann ifall det är ett välmeriterat bolag). Utöver detta verkar det inte bli annat än kanske 2-3 inlägg på något musikaliskt relevant forum. Resten får man helt enkelt göra själv. Så varför inte ta tag i denna lilla bit själv, och då dessutom behålla pengarna själv. Nu säger jag ju inte att man alltid ska göra på detta viset. För det finns ju säkert någon där ute som är beredd att sälja din musik i både ditt och sitt eget intresse. För det är ju det vi vill, oss musiker emellan, ha någon som säger till alla andra hur bra vi är, så att vi själva slipper.

Det är ju många med mig som gärna vill komma ut med sina produkter, signad eller ej. Hur gör man då? Starta eget skivbolag, leta distributörer, skriva avtal med iTunes? Det är så vi kommer in på Record Union.

När jag upptäckte Spotify visste jag direkt att jag ville ha min musik  där. Jag skickade ett mail via Spotify´s webplats med en intresseanmälan. Efter ett halvår eller så fick jag ett svar om hur jag skulle kunna få min plats bland alla andra på Spotify. En nystartad webtjänst som heter Record Union. Jag surfade ivrigt in på deras webplats för att undersöka saken. Jag läste in mig lite och förstod snart att detta var perfekt för mig. Record Union jobbar för att demokratisera musikmarknaden, genom att helt enkelt ge utgivningsmakten direkt till artisten. Man skaffar en profil och loggar in. Väl inne kan man ladda upp musik i form av album och ansluta albumen till en UPC kod (Universal Product Code, en unik permanent kod för katalogisering mm.) för 100kr, vilket du betalar via Paypal. Med musiken uppladdad och koden betald är det bara att vänta. Efter några dagar eller någon vecka, så börjar musiken att poppa upp lite över allt. Itunes, Amazon, Beatport, Juno, Spotify mfl. Vips, så är man i musikuniversumet.  Dock är ju inte allt bara perfekt. Man ser så snart man går in på Record Unions hemsida att det är en betaversion. Att får svar på mail kan ta evigheter och hjälpsidan svarar inte på allt man hade önskat. Än så länge har jag bara gjort ett eget släpp på Record Union, som funnits ute sedan 14/7 2009. Jag har inte fått några rapporter om antal sålda ex ännu. Innan jag får en sådan rapport kommer jag antagligen att vara lite avvaktande. Jag kan ju däremot se den lilla popularietsräknaren på Spotify och den har ju gått upp några pluppar.  När min utbetalning nu väl kommer sker den via Paypal likväl som när man betalar sin UPC-kod, så det krävs inget företag eller F-Skatt. Observera dock att det ändå finns regler, se till att vara på god fot med Skatteverket. Om det går bra för dig och det rullar på lite så vill du ju inte i slutändan, när du druckit upp champagnen få minus på skattekontot. Nu tänkte jag inte dra upp hur allt det där funkar, ett tips är att gå in på skatteverket.se, kolla vad som gäller dig! De har också en utmärkt servicetelefon man kan ringa (där de har tystnadsplikt).

A&R (Artists and repertoire) är en typ av talangscout som hjälper till att hitta lämpliga musiker som kan dra nytta av Record Union. Egentligen som en typ av marknadsföring ifrån Record Unions sida för att snabbare knyta fler band till sig. Som tack för hjälpen får de en procentuell del av försäljningen, upp till 7,5%. Som A&R får du 2st gratis UPC koder som du kan ha att locka med. För att bli A&R på Record Union måste man dock ansöka som lämplig för uppdraget, vilken man inte behöver göra som musiker. Det är oklart ifall det går att ansluta till en A&R i efterhand. För att göra detta i dagsläget måste man återregistrera sig via den A&R man vill ha. Själv är har jag anslutit mig på egen hand, eftersom att jag upptäkte fenomenet i efterhand. Jag hade nog inte haft tålamod att leta upp en heller.

Vad händer sedan? Det är jag själv inget lysande exempel på. Trots att jag i mitt dagliga arbete jobbar med marknadsföring har jag inte gjort speciellt mycket i detta fallet. Jag antar att det finns enorma möjligheter att synas om man vill. Tryck upp flygblad, spela gratis, chatta, blogga, facebooka forumspamma, maila, tjata, sätta upp affischer. Jag har ju inte gjort något av detta. Lite prat på forum har det ju blivit, men ingen bred planerad front. Det kommer väll i nästa stadie av desperation att synas och höras. Så, gör inte som jag utan se till att alla vet vem du är, nu efter att du väl kommit ut i webrymden. Det gäller ju att forcera sig igenom den enorma vägg av andra duktiga musiker som finns där ute.

Trots lite nystartsbrister hos Record Union så tycker jag ändå att det är en lysande tjänst som jag tror väldigt många med mig har ett behov av. För nu kan jag ju, när jag går på fest,  plåga folk med min musik eller direkt hänvisa fans till försäljningsplatser.

Lycka till i denna nya vågade DIY värld.

/Mathias Eriksson

Länkar:

Artistsidor: www.meeo.se, www.myspace.com/electronicorchestra , www.ryggsill.com

Spotify:  MEEO – Les Triplets De Boldville, Yggdrasil – Prose Edda

Demon Studio: http://studio.meeo.se

Morgan Larsson har kallat mig för Musikpimp och det är väl dags att jag verkligen blir det under 2010! ”Musiker Sökes” har varit en succé under BandMeeting-eventen. Styrkan ligger i att du som musiker får träffa och prata direkt med intresserade musiker som letar efter band, band som söker nya medlemmar eller artister som letar efter nya samarbeten. Det har även bildats nya band efter att musiker ha deltagit i ”Musiker Sökes”. Nu när jag fått igång bloggen och skrivit en hel del om marknadsföring på nätet och gjort intervjuer med musiker och musikbranschfolk så vill jag också att bloggen kan bli ett utav redskapen för att hitta varandra – ett ”Musiker Sökes” på bloggen. Då kan jag dessutom hjälpa er i de orter där jag inte har ordnat något BandMeeting-event än.

Det kommer gå till så här – varje månad kommer det bli ett ”Musiker Sökes”-inlägg. Ni som vill hitta ett band/musiker svarar på inlägget och skriver svar på följande frågor:

Vem är du/bandet? (namn, genre)

Vad söker du/bandet efter? (typ av musiker/band)

I vilken stad har du/bandet replokal? (om du är ensam musiker som söker band kan du skriva vilken stad du bor i…)

Var kan jag få mer information om dig/bandet? (mejladress, webbsida, myspace, facebook)

(OBS! Känner du dig obekväm med att lägga ut kontaktuppgifter på nätet kan du skicka ovanstående uppgifter till mig i ett mejl så kontaktar jag er för godkännande av att lämna ut uppgifter.)

Tänk på att vara så kortfattad som möjligt! Försök hålla dig till runt 140 tecken per fråga. Precis som det är på Twitter! Det du är ute efter är ett möte med rätt person. Det är samma sak som när du gör en muntlig presentation eller tar en första kontakt genom ett telefonsamtal. Du skall klara av att tydligt förklara vem du är och vad du vill på 30 sek.  Du kan förklara mer under ert första möte/kontakt.

Förutom att ni kan lägga in era förfrågningar här på bloggen så kommer jag att sprida informationen om er genom BandMeetings Facebook-fan page och uppdatera varje vecka, sprida det genom mitt Twitter-konto så ofta jag hinner, länka till bloggen genom min Myspace-blogg och skriva om ”Musiker Sökes” i mitt nyhetsbrev.

Det jag vill att Du skall göra är samma sak som jag skrev i mitt gästblogginlägg ”Samarbeta och marknadsför varandra” på Blindmen – hjälp mig att sprida informationen om ”Musiker Sökes” och du kan också bli en musikpimp! Det kan du göra så här:

1. Gå med i BandMeetings Fan page på Facebook. Be dina vänner att gå med och dela med dig på din ”Wall” när det skrivs om ”Musiker Sökes” på Facebook (får gärna dela med dig om annat som skrivs om BandMeeting där också….)
2. Har du ett Twitter-konto så bli vän med mig där och ReTweet om ”Musiker Sökes”.
3. Sprid mitt nyhetsbrev där det kommer stå om ”Musiker Sökes” och be andra att skriva upp sig för mitt nyhetsbrev.
4. Använd andra communitys som du är medlem i och sprid informationen.
5. PRATA med andra musiker om BandMeeting och ”Musiker Sökes”…

Vad väntar du på? Det här inlägget blir startskottet för ”Musiker Sökes januari 2010″. Det är bara att börja svara på det här inlägget och sprida det vidare!

/Patrik Strömberg, Musikpimp

Ubetoo.com är en nystartad site för streamad musik som riktar sig till att hjälpa osignade artister/band att nå ut med sin musik. Jag har precis gjort en intervju med Anna-Clara Blixt Modin och Malinn Sjölander från Ubetoo.

Vad är syftet med Ubetoo?
Syftet med ubetoo är att artister ska ha möjlighet att nå ut med sin musik till en stor publik och samtidigt få  betalt för det. Att artisten ska bestämma över sin egna musik och behålla alla rättigheter.

Varför startade ni Ubetoo?
Då det blir svårare och svårare för artister att tjäna pengar på sin musik i skivindustrin ville vi erbjuda ett lagligt alternativ som innebar att artisterna har möjlighet tjäna pengar på sin musik utan att sälja sin rättigheter.  Vi har arbetat i branschen i över 10 år och har stor erfarenhet samt förståelse för vad artisterna verkligen behöver.

Vad är kopplingen mellan Stagepool* och Ubetoo?
Vi har möjlighet att använda oss utav varandras erfarenheter och resurser.

*(Stagepool en internetbaserad platsförmedling för jobb inom kultur och media.)

Det här är ju ytterligare en site för musiker att ha en profil på.
Varför skall de ha en just hos Er?
Artister kan här erbjuda sina fans att lyssna på musiken gratis på ett lagligt sätt samtidigt som fansen stödjer sina favorit artister iom att reklamintäkterna delas med artisten varje gång någon lyssnar på deras musik.  Artisten har även möjlighet att skapa sig playlists och dela dessa med sina fans.  Ubetoo har ingen ljudreklam så musiken blir inte avbruten av reklaminslag när du spelar en playlist.

Kostar det något att ha en profil registrad på Ubetoo?
Nej,  det är gratis för artisten att ladda upp sin musik och gratis att lyssna på musiken för besökaren.

Hur tjänar ni pengar på Ubetoo?
Dels genom annonsintäkter och sen ser vi ett stort behov från artister
att behöva mer hjälp och stöd i sin marknadsföring och det ser vi som en
framtida inkomstkälla.

Är profilen ”personlig” eller kan man ha en för sitt band?
Du skapar dig ett konto med  din epost adress , sedan har du möjlighet
att skriva en perosnlig text, ladda upp två bilder som syns för alla som
besöker din profil. Det går alltså lika bra att skapa en profil för ett
band som för enskild person.

Behöver man som lyssnare ha en profil för att få tillgång till Ubetoo?
Nej, det är just det som är så bra! Musiken ligger på ubetoo och
artisten kan sedan sprida den vart dom vill och alla som kommer till
siten kan lyssna utan massa krångel med att behöva skapa sig ett
användar konto först, men för att kommentera låtar och skriva i
artisters gästböcker eller delta i forum disskusioner så krävs det är en
profil.

Hur många musiker har en profil hos er just nu och hur många lyssnare
har ni på Ubetoo?
Vi ökar med antal medlemmar varje dag och har idag över 5000 artister
från hela världen, antalet lyssnare varierar beroende på vilka
samarbeten vi har för månaden, men normalt ligger det på ca 100 000 unika/mån

Vilka är era konkurrenter och vad gör just Ubetoo bättre?
Det finns en del liknande tjänster men inga som betalar så  pass mycket
för varje unik streaming som ubetoo gör. Vi har även utvecklat ubetoo så
att det ska kännas lätt navigerat på sajten och inte för mycket krångel
för att hitta dit man vill.

Den musik som publiceras på Ubetoo, kan man ha den tillgänglig för
lyssning/försäljning på andra siter samtidigt?
Javisst, du binder inte upp dig på något för att din musik på ubetoo.

Hur fungerar betalningen till musiker på Ubetoo?
Vi betalar ut månadsvis genom paypal, när artisten tjänat ihop minst 10€
så förs pengarna över till deras paypal konto på artistens begäran.
Därför är det viktigt att artisten registrerar samma mail adress på
paypal som på ubetoo.

Kan man även ha Ubetoo-spelaren på andra siter och får man då betalt för
de lyssningar som görs där?
I dagsläget är detta inte möjligt, men vi tittar på utveckling av detta
och har en del samarbetsplaner inför en sådan spelare.

Vad är poängen med att ”ha vänner” till sin profil på Ubetoo?
Du kan på ett enkelt sätt informera om dina kommande events , knyta nya
kontakta och skapa samarbeten. Vi har en del artister som genom ubetoo
har börjat arbeta tillsammans, vilket är väldigt kul.

Ni har även ett forum på Ubetoo. Är det aktivt och vad diskuteras där?
Forumet är igång och många medlemmar använder sig utav det för att
kommunicera med varandra och med oss på Ubetoo. Vi försöker ha en
kontakt med alla våra medlemmar och lyssna på deras åsiker och förslag
ang sajten och utvecklingen. Vi har även en väldigt aktiv facebook
profil där artister har möjlighet att chatta med oss under dagarna, där
många  ställer frågor kring sajten eller vill ha idéer på hur dom ska nå
ut med sin musik. Det är även på facebook vi kommer i kontakt med många
av våra artist-samarbeten, senaste samarbetet var med hiphop artisten
Lazee och bloggerskan Kissie.

Facebook.com/u.can.be.there.too

Hur ser framtiden ut för Ubetoo?
Vi vill bli plattformen för upphovsmän och artister, där de ska kunna få
hjälp och stöd samt hitta det dom behöver för att lyckas i sin karriär
och marknadsföring.

/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting